Jag är så nöjd med denna dag! Jag och Caroline steg upp och traskade iväg i snöslasket för att besöka en utställning i centrum. Kinder Kraft var namnet på den trevliga utställningen. Färgrannt och fantasifullt är två ord som beskriver den bra.
Det första jag gjorde efter hemkomsten var att sätta mig ner och skriva klart skolarbeten. Dagens saldo avslutade skolarbeten lämnar på tre.
Jag har suttit av en lektion (jag var faktiskt aktiv och duktig) och jumppat och skrivit lite igen.
Jag är jättenöjd med denna dag!
Jag har haft kontakt med underbara människor och jag älskar mitt liv!
Nu en god natts sömn, imorgon praktik igen.
Mina funderingar
måndag 29 november 2010
söndag 28 november 2010
Ljuva Söndagsmorgon
Underbart att vakna och veta att man är ledig. Jag njuter riktigt av att veta att jag kommer att vara aktiv och duktig med skolarbeten hela dagen. Däremellan skall jag ta mig tid att fara på en långlänk i det härliga vintervädret. Det är -6 grader ute och så skall det ju vara på vintern.
Min härliga granne knackade på kl. 9 och bjöd in mig på första advents frukost. Hon hade det färska brödet i ugnen ännu och äggen kokade på spisen. Julmusiken strömmade ur högtalarna och hon hade tänt ljus på det uppdukade bordet. Att koka tevatten var min enda uppgift. Där har vi suttit och njutit av morgonen och pratat i två timmar. Vad skulle jag göra utan Caroline?!
Ikväll står det Sushi på vårt schema. Det blir ett svettigt pass med Wasabin.
Min härliga granne knackade på kl. 9 och bjöd in mig på första advents frukost. Hon hade det färska brödet i ugnen ännu och äggen kokade på spisen. Julmusiken strömmade ur högtalarna och hon hade tänt ljus på det uppdukade bordet. Att koka tevatten var min enda uppgift. Där har vi suttit och njutit av morgonen och pratat i två timmar. Vad skulle jag göra utan Caroline?!
Ikväll står det Sushi på vårt schema. Det blir ett svettigt pass med Wasabin.
My homie
lördag 27 november 2010
Frisk luft
Det var så otroligt skönt att få springa igen. Jag har haft paus sedan i tisdags p.g.a. förkylning men nu kändes det riktigt bra idag. Lite halt var det dock. Jag måste fixa dubbar i länkarna när jag far hem över jul.
Jag var alldeles rödbrusig om kinderna när vi kom tillbaka.
Jag är så glad att det äntligen har kommit lite minusgrader och snö hit.
Fortsätter med skolarbeten.
Jag var alldeles rödbrusig om kinderna när vi kom tillbaka.
Jag är så glad att det äntligen har kommit lite minusgrader och snö hit.
Fortsätter med skolarbeten.
fredag 26 november 2010
Lilla-jul
Jag vaknade halv åtta. Efter att jag, likt små barn, tittat ut efter snö bestämde jag mig för att stiga upp. Vem kan sova vidare i vetskapen om att marken är täckt av den underbara vita snön?!
Jag tände mina ljus, kokade te och satte på julmusik.
Nu råder det en varm julkänsla här i mitt rum.
Det är fullständigt knäpptyst i resten av huset och jag njuter.
Caroline bjöd med mig på julmarknad till en skola kl. 10 och det känns ju extra roligt att gå dit när det ligger snö på marken. Jag tror bestämt att vi får gå ett varv genom Weinachtsmarkt och köpa varsin Glüwein för första gången idag. Hittills har vi dissat marknaden, vi har velat spara den tills när det verkligen är lite känsla med den.
Jag skall handla nejlikor och apelsiner när det gått lite längre in i advent. För den riktiga julkänslan.
Vårt glögghamstrande blev mycket lyckat och vi avnjöt två muggar var redan igårkväll.
Nu ska jag pyssla vidare med mitt adventspyssel.
God Lilla-jul till er alla!
Jag tände mina ljus, kokade te och satte på julmusik.
Nu råder det en varm julkänsla här i mitt rum.
Det är fullständigt knäpptyst i resten av huset och jag njuter.
Caroline bjöd med mig på julmarknad till en skola kl. 10 och det känns ju extra roligt att gå dit när det ligger snö på marken. Jag tror bestämt att vi får gå ett varv genom Weinachtsmarkt och köpa varsin Glüwein för första gången idag. Hittills har vi dissat marknaden, vi har velat spara den tills när det verkligen är lite känsla med den.
Jag skall handla nejlikor och apelsiner när det gått lite längre in i advent. För den riktiga julkänslan.
Vårt glögghamstrande blev mycket lyckat och vi avnjöt två muggar var redan igårkväll.
Nu ska jag pyssla vidare med mitt adventspyssel.
God Lilla-jul till er alla!
Veckoslut
Det dalar snö utanför mitt fönster! Nu tog nog julkänslan ett hårt grepp om mig.
Jag och Caroline skall till IKEA för att hamstra glögg och pepparkakor ikväll.
Jag har varit duktig och rett upp all röra och hela kaoset i mitt rum idag. Jag har plockat, damsugit, diskat, bytt sängkläder, skurat, tömt silar och tvättat kläder. Nu doftar det gott och jag är nyduschad. Låt helgen komma!
Låg just och pratade med Caroline i hennes säng. Hon är så härlig och jag skulle inte vilja vara utan våra prata-ut-stunder. Vi kom fram till att det är så skönt att ha en helg framför sig där man inte har några som helst planer. Jag kanske bara skall sitta och se på när snön singlar ner så vackert.
Gårkvällen var verkligen en hit! Det var fest på skolan med ett duktigt live-band som spelade härliga covers. Där bjöds vi på småplock av alla de slag, turkiska smårätter och allt tänkbart gott.
Vi träffade Camilla, vår utbyteskordinator hemmifrån och pratade en stund med henne. Det var så trevligt att få höra riktig Finlandssvenska igen! Det kändes jätteroligt att hon var så glad att se oss. Jag kunde ha suttit hela kvällen och pratat med henne.Jag kan inte undgå att nämna att Caroline vann tredje pris i lotteriet. När hon lugnat sig efter att hon trott att hon vunnit första pris öppnade hon kuvertet där det låg en inbjudan till en lyxig restaurang/hotell. Middag för två, värd 100 euro. Lyckliga jag får följa med på den romantiska bjudningen här innan vi åker hem på jullov.
Efter den trevliga festen begav vi oss iväg till Armin som jag har gymnastik med. Vår tutor Sabrina följde också med och vi satt och pratade tyska tillsammans med en massa trevligt folk från Linz till långt in på småtimmarna.
Nu skall jag vara duktig och fixa undan lite skolarbeten så att jag känner att jag får unna mig att njuta lite i helgen. Hoppas ni alla får ett underbart veckoslut!
Skall sätta upp lite bilder från en vacker dag för en vecka sedan. Snart känns det säkert dumt att sätta upp dem så som snön väller ner.
Jag och Caroline skall till IKEA för att hamstra glögg och pepparkakor ikväll.
Jag har varit duktig och rett upp all röra och hela kaoset i mitt rum idag. Jag har plockat, damsugit, diskat, bytt sängkläder, skurat, tömt silar och tvättat kläder. Nu doftar det gott och jag är nyduschad. Låt helgen komma!
Låg just och pratade med Caroline i hennes säng. Hon är så härlig och jag skulle inte vilja vara utan våra prata-ut-stunder. Vi kom fram till att det är så skönt att ha en helg framför sig där man inte har några som helst planer. Jag kanske bara skall sitta och se på när snön singlar ner så vackert.
Gårkvällen var verkligen en hit! Det var fest på skolan med ett duktigt live-band som spelade härliga covers. Där bjöds vi på småplock av alla de slag, turkiska smårätter och allt tänkbart gott.
Vi träffade Camilla, vår utbyteskordinator hemmifrån och pratade en stund med henne. Det var så trevligt att få höra riktig Finlandssvenska igen! Det kändes jätteroligt att hon var så glad att se oss. Jag kunde ha suttit hela kvällen och pratat med henne.Jag kan inte undgå att nämna att Caroline vann tredje pris i lotteriet. När hon lugnat sig efter att hon trott att hon vunnit första pris öppnade hon kuvertet där det låg en inbjudan till en lyxig restaurang/hotell. Middag för två, värd 100 euro. Lyckliga jag får följa med på den romantiska bjudningen här innan vi åker hem på jullov.
Efter den trevliga festen begav vi oss iväg till Armin som jag har gymnastik med. Vår tutor Sabrina följde också med och vi satt och pratade tyska tillsammans med en massa trevligt folk från Linz till långt in på småtimmarna.
Nu skall jag vara duktig och fixa undan lite skolarbeten så att jag känner att jag får unna mig att njuta lite i helgen. Hoppas ni alla får ett underbart veckoslut!
Skall sätta upp lite bilder från en vacker dag för en vecka sedan. Snart känns det säkert dumt att sätta upp dem så som snön väller ner.
onsdag 24 november 2010
Den där känslan igen
Idag har jag skypat i 3h och 5 min. med min underbara Syster. Mycket uppbyggande och skönt. Under tiden målade jag klart målningen jag började på igår, åt min lunch och kollade de bloggar som Malin rekommenderade. Härligt tjejsnack. Jag skulle vilja vara hemma och fundera och säga vad jag tycker och ge förslag. Jag skulle vilja höra vad hon tycker och diskutera saker som jag bara diskuterar med henne.
Jag saknar även Jakob enormt mycket. Att skratta och busa med honom. Att berätta saker, saker som både han och jag känner till, inte bara om saker jag har gjort här och sånt han har gjort där. Jag vill ha händelser och upplevelser att dela med honom. De senaste dagarna har jag saknat mina nära mera än vad jag gjort på en stund. Jag tror att det har mycket att göra med att jag vet att det bara är några veckor kvar tills jag får se dem och att det börjar dyka upp julartiklar överallt och det om något påminner om alla man älskar.
Jag tycker om att sitta på mitt rum och göra saker för mig själv. Jag gör ju sådant hemma också. Hoppas bara att folk här inte misstycker. Ibland har jag perioder då jag vill vara för mig själv. Det är uppbyggande stunder då jag får samla alla tankar och fundera igenom saker och ting.
Lilla-jul närmar sig och ingen här vet att något sådant existerar. Kul...
Nu hämtar jag tvätten från källaren och dyker direkt i säng. I morgonbitti börjar den efterlängtade kursen: Handball! Woop woop!
Jag saknar även Jakob enormt mycket. Att skratta och busa med honom. Att berätta saker, saker som både han och jag känner till, inte bara om saker jag har gjort här och sånt han har gjort där. Jag vill ha händelser och upplevelser att dela med honom. De senaste dagarna har jag saknat mina nära mera än vad jag gjort på en stund. Jag tror att det har mycket att göra med att jag vet att det bara är några veckor kvar tills jag får se dem och att det börjar dyka upp julartiklar överallt och det om något påminner om alla man älskar.
Jag tycker om att sitta på mitt rum och göra saker för mig själv. Jag gör ju sådant hemma också. Hoppas bara att folk här inte misstycker. Ibland har jag perioder då jag vill vara för mig själv. Det är uppbyggande stunder då jag får samla alla tankar och fundera igenom saker och ting.
Lilla-jul närmar sig och ingen här vet att något sådant existerar. Kul...
Nu hämtar jag tvätten från källaren och dyker direkt i säng. I morgonbitti börjar den efterlängtade kursen: Handball! Woop woop!
Så blev den
tisdag 23 november 2010
Kvalitétstid
Jag har njutit av en helkväll i mitt eget sällskap. Och sedan en timme tillbaka även Malin och Ronnies sällskap. Jag älskar att skypa med dem. Som nu till exempel skriver jag blogginlägg och Ronnie spelar elgitarr. Precis så som det skulle vara om jag satt där i deras soffa. Malin for o dusch. Jag har lyssnat på Bonny M, tändt ljus och målat. Jag har haft hemdryft och tänkt på dem jag älskar. Jag har glatt mig åt allt fint och att det snart är jul.
Nu sitter jag och sjunger med Ronnie när Malin spelar keyboard. Precis som där hemma. Skype är ju nog en av de bästa uppfinningarna någonsin.
Imorgon är jag officiellt frisk och tar upp träningen igen.
Nu skulle det sitta bra med att vara hemma.
Nu sitter jag och sjunger med Ronnie när Malin spelar keyboard. Precis som där hemma. Skype är ju nog en av de bästa uppfinningarna någonsin.
Imorgon är jag officiellt frisk och tar upp träningen igen.
Nu skulle det sitta bra med att vara hemma.
Så långt har jag kommit med mitt målande
Får fortsätta imorgon
måndag 22 november 2010
Feber och orkeslös
Inatt vaknade jag hur många gånger som helst av att jag var alldeles svettig. I morse var jag helt kraftlös och kände hur det värkte i varje muskel. Jag har säkert feber så som jag har frusit och svettats om vart annat under praktiken idag.
Jag steg av vid Turkiska butiken och handlade 3 liter yoghurt, vitlök och en massa färsk frukt (jag vet att frukt är överskattat Mia och Hanna). Nu skall jag göra världens vitlökstzatziki och äta sallad och skölja ner med Finrexin. Sedan skall jag dyka ner i sängen och stiga upp när jag vaknar. Jag har en del roliga saker att pyssla med så jag hoppas att jag inte sover allt för länge.
Länkarna får dessvärre stå kvar på hyllan i några dagar.
Barcelona var superroligt och jag kan leva lite på det nu när jag är krasslig.
Jag saknar er två! <3
Jag steg av vid Turkiska butiken och handlade 3 liter yoghurt, vitlök och en massa färsk frukt (jag vet att frukt är överskattat Mia och Hanna). Nu skall jag göra världens vitlökstzatziki och äta sallad och skölja ner med Finrexin. Sedan skall jag dyka ner i sängen och stiga upp när jag vaknar. Jag har en del roliga saker att pyssla med så jag hoppas att jag inte sover allt för länge.
Länkarna får dessvärre stå kvar på hyllan i några dagar.
Barcelona var superroligt och jag kan leva lite på det nu när jag är krasslig.
Jag saknar er två! <3
onsdag 17 november 2010
söndag 14 november 2010
Heidi
Ring mig på skype ikväll om du har tid. Jag saknar dig JÄTTEMYCKET! Du är ju bara för härlig! Tack för det fina kortet! <3
T-paitsväder
Sommaren har kommit tillbaka till Linz (i alla fall den finska sommaren). Här kunde man igår och kan även idag gå med bara armar i solen. Skönt att vintern inte har hunnit hit ännu, det skulle påminna för mycket om Finland.
Igår när jag gick på stan iklädd mina (mammas) ursnygga Adidas byxor kom en farbror fram till mig och frågade på bred Österrikiska: "Det där är väll sportbyxor?" Jag svarade att "ja det är det." Varpå han frågade: "Passar det sig att gå med sådana på gatan?!" Jag blev så paff och undrade om jag hade uppfattat honom rätt att jag bara svarade "Ja!" även om jag borde ha svarat med något riktigt spydigt. Han bara fnös och vände på klacken. Jag kan tycka att det borde höra till en sådan kultur att vara trevlig också och inte bara propert klädd. Snorkiga äldre människor hittar man lite varstans här.
Jag köpte i alla fall helt underbara, varma löpartights igår som jag är så ivrig att få använda. Jag får dock hålla mig till tåls när vädret är så varmt här. Jag ser också fram emot att visa dem för Mamma och Pappa.
Jag grattade pappa på farsdagen när jag vaknade och ville med ens vara hemma och tissla och tassla med kaffe, kaka och presenter nere i köket. Tyst så att Pappa inte skall vakna (vad är oddsen när det handlar om Pappa? :) Och i pyjamas smyga upp med resten av familjen och sjunga när vi öppnar dörren. Sitta och skratta i "Sömnhöuro" i Mammas och Pappas säng. Jag hoppas att Pappa får en riktigt trevlig dag!
Nu skall jag avsluta städningen och sedan gå ut en sväng i solskenet.
Kramar till er!
Igår när jag gick på stan iklädd mina (mammas) ursnygga Adidas byxor kom en farbror fram till mig och frågade på bred Österrikiska: "Det där är väll sportbyxor?" Jag svarade att "ja det är det." Varpå han frågade: "Passar det sig att gå med sådana på gatan?!" Jag blev så paff och undrade om jag hade uppfattat honom rätt att jag bara svarade "Ja!" även om jag borde ha svarat med något riktigt spydigt. Han bara fnös och vände på klacken. Jag kan tycka att det borde höra till en sådan kultur att vara trevlig också och inte bara propert klädd. Snorkiga äldre människor hittar man lite varstans här.
Jag köpte i alla fall helt underbara, varma löpartights igår som jag är så ivrig att få använda. Jag får dock hålla mig till tåls när vädret är så varmt här. Jag ser också fram emot att visa dem för Mamma och Pappa.
Jag grattade pappa på farsdagen när jag vaknade och ville med ens vara hemma och tissla och tassla med kaffe, kaka och presenter nere i köket. Tyst så att Pappa inte skall vakna (vad är oddsen när det handlar om Pappa? :) Och i pyjamas smyga upp med resten av familjen och sjunga när vi öppnar dörren. Sitta och skratta i "Sömnhöuro" i Mammas och Pappas säng. Jag hoppas att Pappa får en riktigt trevlig dag!
Nu skall jag avsluta städningen och sedan gå ut en sväng i solskenet.
Kramar till er!
fredag 12 november 2010
Havregrynsgröt
Jag är så nöjd för att jag har börjat äta havregrynsgröt på morgnarna. Och jag gillar det! Jag har kommit på att hemligheten är att inte koka den för hårt. Jag gillar det när grynen inte är helt sönderkokade. Det smakar lite mera som müsli + jag strör även i lite okokade havregryn innan jag äter det. Till gröten äter jag naturell yoghurt, osockrade hallon och en banan. Oj det är så gott att jag snålas på det under dagen. Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna rätta till min trasiga relation till havregrynsgröten och här sitter vi nu, Bundis & Bästis.
Fjant-jag blir helt upprymd av detta. :)
Idag har vi skola hela dagen och jag tycker inte att det är rättvist att behöva spendera en lördag i skolan. Den enda dagen man skulle kunna göra något här när de har stängt ALLT på söndagar.
Nu skall jag hissa upp rullgardinen så att min persiljaodling också får njuta av höstsolen.
Bärfislukt på fingrarna efter att ha pillat på persiljan?!
Fjant-jag blir helt upprymd av detta. :)
Idag har vi skola hela dagen och jag tycker inte att det är rättvist att behöva spendera en lördag i skolan. Den enda dagen man skulle kunna göra något här när de har stängt ALLT på söndagar.
Nu skall jag hissa upp rullgardinen så att min persiljaodling också får njuta av höstsolen.
Bärfislukt på fingrarna efter att ha pillat på persiljan?!
torsdag 11 november 2010
Vasa
Jag skulle mycket gärna befinna mig just i Vasa för tillfället. Jag har lusläst veckans Måndagsmail och drömt om en egen lägenhet i vår. Undrar var den är och hur den ser ut? Vad pännande! Jag kommer att ha det så fint. Jag har så mycket fina saker där hemma. Här har jag ingenting förutom två teckningar jag har ritat och min persilja som växer till sig varje dag.
Jag var så pass desperat efter lite Vasa-update för en stund sedan, att jag läste veckans menü i restaurang Alexander. Konstaterade att idag skulle jag ha ätit ärtsoppa och pannkaka och imorgon skulle jag nog satsa på Fylld Aubergine. Här är det inte värt att äta i skolan. Jag saknar Peffan där folk i varje hörn hälsar på mig. Jag vill bli glad av att se folk jag känner och småprata innan jag måste skynda iväg på textillektion.
När jag är på länk här kan ja inbilla mig att folk jag möter är någon som jag känner hemifrån som är här på besök utan att veta av att jag bor här. Men så är det alltid någon Österrikare som tittar konstigt på mig när jag flinar upp mig.
Igår hälsade jag glatt på en okänd flicka i skolan. (Jag trodde att hon var den enda Österrikiska flicka som jag känner här i Linz, men så var inte fallet) Och jag fick en ytterst förvånad blick och ett mycket osäkert "Hallo..." som svar. Hon trodde säkert att jag är sådär översocial och hälsar på alla jag möter.
Jag tjatar på om hur mycket jag tycker om alla er där hemma och hur jag saknar er. Men jag måste få skriva av mig och inte spara allt inom mig. Då blir jag bara ledsen.
Jag hade velat prata med dig om din praktik och allt annat som systrar pratar om och blev så besviken när det inte fungerade som det ska. Jag vill befinna mig på cykel- eller gångavstånd ifrån dig. Jag vill trampa iväg till dig och bara slappa med dig en hel kväll, så som bara du kan slappa. ;)
Jag hade även velat skypa med er och se vad det var i Finnair-paketet. Jag skulle ha velat se er i den nya webcameran och höra att allt är som vanligt. Katterna springer på tangentbordet och Eddie skäller vid dörren. En är trött och skall snart gå och lägga sig men skall bara visa de ny sydda gardinerna först. Den andra skall nog ännu titta på en film. Jag saknar allt vardagligt och vanligt. Jag vill att vi bakar pepparkakor när jag kommer hem. Kan du mamma spara en klimp till mig? Lyssna int leido på Boney M för he ska vi o lyssna på tillsammans. Mamma jag har så myki att prat me de om. Pappa ja sko vila fara på tumis me te ti stan!
Jag gillar att inte vara beroende av min telefon annat än när det gäller väckningen ( och inte ens det så mycket mera) här men jag skulle verkligen tycka om att kunna ringa dig för att berätta små saker som jag vill dela med dig.
Jag var så pass desperat efter lite Vasa-update för en stund sedan, att jag läste veckans menü i restaurang Alexander. Konstaterade att idag skulle jag ha ätit ärtsoppa och pannkaka och imorgon skulle jag nog satsa på Fylld Aubergine. Här är det inte värt att äta i skolan. Jag saknar Peffan där folk i varje hörn hälsar på mig. Jag vill bli glad av att se folk jag känner och småprata innan jag måste skynda iväg på textillektion.
När jag är på länk här kan ja inbilla mig att folk jag möter är någon som jag känner hemifrån som är här på besök utan att veta av att jag bor här. Men så är det alltid någon Österrikare som tittar konstigt på mig när jag flinar upp mig.
Igår hälsade jag glatt på en okänd flicka i skolan. (Jag trodde att hon var den enda Österrikiska flicka som jag känner här i Linz, men så var inte fallet) Och jag fick en ytterst förvånad blick och ett mycket osäkert "Hallo..." som svar. Hon trodde säkert att jag är sådär översocial och hälsar på alla jag möter.
Jag tjatar på om hur mycket jag tycker om alla er där hemma och hur jag saknar er. Men jag måste få skriva av mig och inte spara allt inom mig. Då blir jag bara ledsen.
Jag hade velat prata med dig om din praktik och allt annat som systrar pratar om och blev så besviken när det inte fungerade som det ska. Jag vill befinna mig på cykel- eller gångavstånd ifrån dig. Jag vill trampa iväg till dig och bara slappa med dig en hel kväll, så som bara du kan slappa. ;)
Jag hade även velat skypa med er och se vad det var i Finnair-paketet. Jag skulle ha velat se er i den nya webcameran och höra att allt är som vanligt. Katterna springer på tangentbordet och Eddie skäller vid dörren. En är trött och skall snart gå och lägga sig men skall bara visa de ny sydda gardinerna först. Den andra skall nog ännu titta på en film. Jag saknar allt vardagligt och vanligt. Jag vill att vi bakar pepparkakor när jag kommer hem. Kan du mamma spara en klimp till mig? Lyssna int leido på Boney M för he ska vi o lyssna på tillsammans. Mamma jag har så myki att prat me de om. Pappa ja sko vila fara på tumis me te ti stan!
Jag gillar att inte vara beroende av min telefon annat än när det gäller väckningen ( och inte ens det så mycket mera) här men jag skulle verkligen tycka om att kunna ringa dig för att berätta små saker som jag vill dela med dig.
Vaddaan
Jag är så nöjd med min ny-gamla livsstil där träningen tar upp mycket tid. Jag känner mig så glad när jag får springa och träna på gymmet. Stackars alla som inte gillar det. Det gör så gott för både kropp och själ.
Jag tycker om att titta på oredan i rummet som uppkommit p.g.a. tidsbrist. Jag har det gärna lite "råddigt" runt mig om jag bara hinner göra det jag tycker om. Det är så skönt att ha kommit in i en rytm och en rutin när det gäller träningen. Jag behöver inte fundera på om jag skall orka dra på mig länkkarna idag eller inte. Jag vet att jag skall göra det. Dessutom är det så roligt att springa här bland alla stora brandgula löv och som jag brukar säga varje gång jag går ut genom dörren med Caroline: Vilket underbart länkkiväder! Jag kunde inte må länge bättre just nu.
Bara 5 veckor kvar tills jag får träffa alla mina kära.
Jag har länge tänkt att jag är så tudelad; jag trivs så bra här och jag trivs med att umgås med mig själv, jag njuter av att ha något eget. Men jag saknar hela tiden allt där hemma, vill att tiden skall gå fort så att jag får träffa alla där igen.
Men jag har nu kommit fram till att detta är definitionen på Att ha det bra. Jag njuter av allt detta nu och jag har något jätteroligt att se fram emot. Jag har dragit en riktig lyckolott!
Nu skall jag inte slösa bort mera solsken på insidan av fönstret. Vackra stigar längs Donau skall åter igen löpas. Och imorgon skall jag handla nya joggingbyxor. Nöjd.
Jag tycker om att titta på oredan i rummet som uppkommit p.g.a. tidsbrist. Jag har det gärna lite "råddigt" runt mig om jag bara hinner göra det jag tycker om. Det är så skönt att ha kommit in i en rytm och en rutin när det gäller träningen. Jag behöver inte fundera på om jag skall orka dra på mig länkkarna idag eller inte. Jag vet att jag skall göra det. Dessutom är det så roligt att springa här bland alla stora brandgula löv och som jag brukar säga varje gång jag går ut genom dörren med Caroline: Vilket underbart länkkiväder! Jag kunde inte må länge bättre just nu.
Bara 5 veckor kvar tills jag får träffa alla mina kära.
Jag har länge tänkt att jag är så tudelad; jag trivs så bra här och jag trivs med att umgås med mig själv, jag njuter av att ha något eget. Men jag saknar hela tiden allt där hemma, vill att tiden skall gå fort så att jag får träffa alla där igen.
Men jag har nu kommit fram till att detta är definitionen på Att ha det bra. Jag njuter av allt detta nu och jag har något jätteroligt att se fram emot. Jag har dragit en riktig lyckolott!
Nu skall jag inte slösa bort mera solsken på insidan av fönstret. Vackra stigar längs Donau skall åter igen löpas. Och imorgon skall jag handla nya joggingbyxor. Nöjd.
måndag 8 november 2010
Post
Idag blev jag så otroligt glad när jag kollade i postlådan. Där fanns FYRA(!) brev och kort bara till mig! Det ena var lite tråkigt, sådan post jag oftast får här; mitt Vorteilskarte för tåg i Österrike. Men de tre resterande var jag lycklig över. Jag gick upp till mitt rum och gjorde mig i ordning för att i lugn och ro få sätta mig ner och läsa min post. Jag undrar hur man kan bli så glad av lite post? Är det för att folk har tänkt på mig och tagit sig tid och ork att skriva något till mig och sedan gå till posten för att skicka iväg det?
Jag saknar dig så mycket H! Du har verkligen hjärtat på rätt ställe och vet hur man gör någon glad! Jag är också otroligt glad att du är min kusin och nära vän! Jag kan inte tänka mig Vasa utan dig. Jag skickade just iväg en bunt med kramar och pussar genom fönstret. <3
J, jag tog till lipen när jag läste ditt kort. :) Jag vill verkligen göra ett besök hos dig i brotts-staden. ;) Jag tror att jag skulle stortrivas på bibelskolan med dig! Vi har så mycket att ta igen under jullovet, det ser jag fram emot! <3
Jag blev glad över att få veta vem jag skall handla julklapp till. Jag blev glad av den fina teckningen och tidningsurklippen från flickorna! Och vilket vackert kuvert sedan, du är duktig M! Tack familjen K!
Tack Mamma och Pappa för den trevliga pratstunden idag! Det var uppbyggande att få se er också. Ni är de bästa som finns! <3
Jag saknar dig så mycket H! Du har verkligen hjärtat på rätt ställe och vet hur man gör någon glad! Jag är också otroligt glad att du är min kusin och nära vän! Jag kan inte tänka mig Vasa utan dig. Jag skickade just iväg en bunt med kramar och pussar genom fönstret. <3
J, jag tog till lipen när jag läste ditt kort. :) Jag vill verkligen göra ett besök hos dig i brotts-staden. ;) Jag tror att jag skulle stortrivas på bibelskolan med dig! Vi har så mycket att ta igen under jullovet, det ser jag fram emot! <3
Jag blev glad över att få veta vem jag skall handla julklapp till. Jag blev glad av den fina teckningen och tidningsurklippen från flickorna! Och vilket vackert kuvert sedan, du är duktig M! Tack familjen K!
Tack Mamma och Pappa för den trevliga pratstunden idag! Det var uppbyggande att få se er också. Ni är de bästa som finns! <3
söndag 7 november 2010
Studieliv
Jag vill inte praktisera imorgon. Jag vill inte ha lektion på opasslig kvällstid. Jag vill träna och bara vara. Jag måste vara den enda personen i världen som känner på detta sätt. Det är inte bra med för mycket ledigt från studierna. Det blir tungt att ta itu med dem när de väl kommer emot.
Nya friska tag önskas inför morgondagen.
Godnatt hela världen!
Nya friska tag önskas inför morgondagen.
Godnatt hela världen!
Praha
Kom just hem från en intensiv och helt underbar helg i Prag.
Vi sov i Anetas vackra lägenhet i centrala Prag och åt gott ute på fredagkväll.
Tidig väckning och sightseeing i Prag på förmiddagen. Det var vackert väder och denna stad är ju verkligen en tjusig stad. Vi gick upp till slottet och korsade den gamla bron. Där var det för mycket folk och vi kände oss illa till mods. Vi korsade mysiga torg och frestades att köpa Langus och crepes. Denna frestelse föll vi pladask för.
När Aneta var klar med skolan gick vi till en handarbetsaffär och det började klia i händerna på Handarbets-Mia, bigtime! Jag handlade garn till två halsdukar och jag tror minsann att det räcker till att sticka en och annan socka också.
Vi skyndade vidare till sportoutletten där resten av kvällen spenderades. Där hittade jag en tröja från Adidas som jag bara behövde. :)
Denna lördagsnatt sov vi gott med magarna fulla med vår hemmagjorda pizza, hos Anetas föräldrar en bit utanför Prag.
Vi soon-to-become-marathonlöpare steg upp och åt vår frukost för att sedan hoppa i joggingskorna. Ute i de Tjeckiska "skogarna" var det frisk luft men mina ben var tunga av okänd orsak. Nöjda, rena och belåtna tackade vi Anetas föräldrar för deras gästvänlighet och körde iväg till Hennes morföräldrar.
Mommon hade börjat tillreda köttet för vår middag i fredags och det var verkligen ett välfyllt bord vi fick sätta oss ner till. Och kakbordet som följde gick heller inte av för hackor. Morföräldrarna var helt ljuvliga!! Jag blev störtkär i dem och kunde ha tagit med dem hem. De pratade ju int e ett enda ord engelska så det var kroppsspråk och höga mungipor som gällde. Aneta gjorde så gott hon kunde när det gällde att översätta. Hon fick det svettigt när båda hennes morföräldrar hela tiden hade saker att säga oss. Vi blev mottagna med öppna armar och det var verkligen en äkthet jag inte har upplevt tidigare. Det visades böcker och vinglasen fylldes hela tiden på. Mommon sa att jag måste skicka vykort från Barcelona, det skulle göra dem så glada. Och vi fick veta att de vill att vi skall komma tillbaka så fort vi hinner. Moffan skall nu baka en kaka nästa gång Aneta är hemma så att hon kan ta med den till oss i Linz.
De var helt enkelt helt underbara människor. Och jag hade nästan tårar i ögonen när de kastade slängkyssar efter bilen då vi åkte iväg.
Det är så här en resa skall vara. Jag älskar att träffa nya människor och dela liv.
Vi sov i Anetas vackra lägenhet i centrala Prag och åt gott ute på fredagkväll.
Tidig väckning och sightseeing i Prag på förmiddagen. Det var vackert väder och denna stad är ju verkligen en tjusig stad. Vi gick upp till slottet och korsade den gamla bron. Där var det för mycket folk och vi kände oss illa till mods. Vi korsade mysiga torg och frestades att köpa Langus och crepes. Denna frestelse föll vi pladask för.
När Aneta var klar med skolan gick vi till en handarbetsaffär och det började klia i händerna på Handarbets-Mia, bigtime! Jag handlade garn till två halsdukar och jag tror minsann att det räcker till att sticka en och annan socka också.
Vi skyndade vidare till sportoutletten där resten av kvällen spenderades. Där hittade jag en tröja från Adidas som jag bara behövde. :)
Denna lördagsnatt sov vi gott med magarna fulla med vår hemmagjorda pizza, hos Anetas föräldrar en bit utanför Prag.
Vi soon-to-become-marathonlöpare steg upp och åt vår frukost för att sedan hoppa i joggingskorna. Ute i de Tjeckiska "skogarna" var det frisk luft men mina ben var tunga av okänd orsak. Nöjda, rena och belåtna tackade vi Anetas föräldrar för deras gästvänlighet och körde iväg till Hennes morföräldrar.
Mommon hade börjat tillreda köttet för vår middag i fredags och det var verkligen ett välfyllt bord vi fick sätta oss ner till. Och kakbordet som följde gick heller inte av för hackor. Morföräldrarna var helt ljuvliga!! Jag blev störtkär i dem och kunde ha tagit med dem hem. De pratade ju int e ett enda ord engelska så det var kroppsspråk och höga mungipor som gällde. Aneta gjorde så gott hon kunde när det gällde att översätta. Hon fick det svettigt när båda hennes morföräldrar hela tiden hade saker att säga oss. Vi blev mottagna med öppna armar och det var verkligen en äkthet jag inte har upplevt tidigare. Det visades böcker och vinglasen fylldes hela tiden på. Mommon sa att jag måste skicka vykort från Barcelona, det skulle göra dem så glada. Och vi fick veta att de vill att vi skall komma tillbaka så fort vi hinner. Moffan skall nu baka en kaka nästa gång Aneta är hemma så att hon kan ta med den till oss i Linz.
De var helt enkelt helt underbara människor. Och jag hade nästan tårar i ögonen när de kastade slängkyssar efter bilen då vi åkte iväg.
Det är så här en resa skall vara. Jag älskar att träffa nya människor och dela liv.
torsdag 4 november 2010
Converse
Nu har jag ett minne av både Linz och härliga Aneta på mina converse. Så som jag har aktat dem så att de inte skulle bli smutsiga. Imorgon blir det Prag med samma trevliga Aneta. Kanske jag hittar billiga nya converse där?
här i ny-skick :P
Kvällsfunderingar
Såhär i min ensamhet om kvällen stormtrivs jag och saknar er på samma gång. Jag tror att jag är världens lyckligaste människa. Vilken lycka att få vara här. Vilken lycka att få sakna er. Vilken lycka att ha folk att älska och sakna. Ni betyder allt för mig och ni gör mitt liv värt att leva. Jag ser så fram emot att träffa er alla när jag kommer hem.
<3
Mia, om två veckor skall jag krama sönder dig!
<3
Mia, om två veckor skall jag krama sönder dig!
Äntligen en ledig dag
Nu har jag haft exakt en lektion på två veckor. Resten av denna vecka är jag ledig och imorgon åker jag till Budapest med mina Linz bästisar. Roligt att åka med en inföding och få alla godbitar serverade och inte behöva söka sig fram. Kamila, vi skall besöka en stor handarbetsaffär med en massa garn och dyl. Vi skall även besöka en stor sport-outlet och jag är redan nu överlycklig. veckoslutet i Prag avslutas på söndagskvällen med tjeckisk middag hos Anetas mommo som ser så fram emot att få oss på besök. Bäst att putsa upp min rostiga Tjeckiska.
Idag skall jag njuta till max. Jag skall snart gå ut på stan en stund och sedan dagens länkirunda. Till kvällen blir det Bodywork och sedan middag med mina fina marathonkompanjoner i köket.
Jag har bokat biljetter till Barcelona för att besöka Mia som jag saknar så enormt mycket. Jag bara myser vid tanken på att få krama om henne riktigt ordentligt. I samma veva bokade jag även mina biljetter tillbaka till Linz och hem foreverever. Jag flyttar hem den 28.2.2011. Veckan innan det är jag ledig och vi planerar att åka iväg på resa någonstans med tjejerna. Now is the time to enjoy!
Idag skall jag njuta till max. Jag skall snart gå ut på stan en stund och sedan dagens länkirunda. Till kvällen blir det Bodywork och sedan middag med mina fina marathonkompanjoner i köket.
Jag har bokat biljetter till Barcelona för att besöka Mia som jag saknar så enormt mycket. Jag bara myser vid tanken på att få krama om henne riktigt ordentligt. I samma veva bokade jag även mina biljetter tillbaka till Linz och hem foreverever. Jag flyttar hem den 28.2.2011. Veckan innan det är jag ledig och vi planerar att åka iväg på resa någonstans med tjejerna. Now is the time to enjoy!
Min pang-brud
tisdag 2 november 2010
måndag 1 november 2010
Så fina
Jag kan inte få in i mitt huvud att jag har så många fina vänner där hemma. Just nu skulle jag ge bort min högra arm för att få vara med min Mia i Barcelona! Jag saknar henne så mycket att tårarna rinner ner för mina kinder. Jag kans inte förstå vad jag har gjort för att få ha såna människor runt omkring mig?! Jag är helt enkelt världens lyckligaste människa! Tack alla underbara människor!
Jag har dessutom gjort något helt GÄLIT idag. Jag hade min papp <3 att anmäla mig till Stockholm Maraton och nu är jag anmäld! Giih! Oj jag är så uppspelt och happy! nu har jag ju verkligen nåt att kämpa för och nått som håller upp träningsmotivationen.
Jag har dessutom gjort något helt GÄLIT idag. Jag hade min papp <3 att anmäla mig till Stockholm Maraton och nu är jag anmäld! Giih! Oj jag är så uppspelt och happy! nu har jag ju verkligen nåt att kämpa för och nått som håller upp träningsmotivationen.
Lycka
Jag hade allt på klart med flygbussen och skulle möta upp mina efterlängtade gäster nästan direkt efter min egen hemkomst från Budapest. När jag kikade på busstidtabellen såg jag till min stora förskräckelse att det inte går någon buss på söndagar. Detta borde jag ju, efter att ha vistats lite på en månad i Österrike där man inte gör NÅGOT på söndagar, ha kunnat räkna ut. Nåväl, paniken slog till. Hur skulle jag få hem dem? Till all tur var min snälla kompis Aneta och hennes bil här över helgen och hon förbarmade sig över mig.
Lyckan var fullkomlig när jag såg Jakob komma rullandes med sin enorma kappsäck. Jag kunde inte hålla ner mina mungipor! Oj vad jag hade saknat dessa människor och nu stod de alla runt mig så nära att jag kunde peta på var och en av dem med endast en liten armrörelse.
Jag njöt av att ha någon att tugga på morgonmålet med, någon att borsta tänderna med, någon att pilla i håret, någon att prata med, någon att spela kort med, någon att skratta med, någon att äta karkki med, någon att krama, någon att tycka om på nära håll. Jag njöt av en stund när jag inte behövde sakna alla där hemma.
Tyvärr var jag en lite dålig värd när jag inte kände till någon restaurang i stan, lite knapert även på kafé-sidan. Jag har ju aldrig ätit på restaurang här i Linz, jag kokar alltid min egen mat. Men den som söker han letar. Sista dan på stan hittade vi en jättefin restaurang mitt i centrala Linz, minns inte namnet på den men logon var en gyllene mås.
P.g.a. regn och mulet väder åkte vi inte iväg på den planerade tågtrippen på måndag. Istället spenderades veckans två första dagar spatserandes lite varstans i min nuvarande hemstad. Vi gjorde inte så mycket, gick, drack kaffe, gick åt, handlade, gick hem, spelade kort och hade det trevligt. Jag njöt bara av att ha dem nära.
På onsdag var tiden inne för att ta tåget till Salzburg. För 7 euro/person får man räkna med att tågresan räcker några timmar. Malin läste en bok, jag halvsov, Ronnie fotade genom det smutsiga fönstret, Jakob satt med näsan upptryckt mot rutan och beundrade de Österrikiska vyerna som for förbi.
Framme i vackra Salzburg var vi alla turister, skönt att känna att jag inte borde veta mera än de andra. Jag hade ju aldrig varit i Salzburg förut. Vi fick upptäcka staden tillsammans. Alla (utom Malin förstås ;) fick ta kartan i handen. Vi turistade till det riktigt rejält med att ta linbanan upp till Hohensalzburg, en fästning högt upp på en kulle med panoramautsikt över hela Salzburg regionen.
Fredagen började med gemensam frukost eftersom Malin och Ronnies hotellfrukost kostade skjortan och femti. Vi tog en kaffe på stan och sökte sedan efter en frisörssalong för att putsa till frisyrerna på herrarna i sällskapet. Detta krävde aningen fler steg än undertecknad hade tänkt sig eftersom jag inte hittade den specifika frisören jag hade i tankarna. Så vi fick pausa med en bit mat och välförtjänta sittplatser. Med nya krafter hittade vi en billig frisör som inte var upptagen. Jakob och Ronnie blev så fina i håret. Jag är ju förstås lite "harmad" över att Jake åkte hem dagen därpå. Jag kan tänka mig att frisyren inte riktigt är den samma när jag ser honom nästa gång. Vi avslutade sista kvällen med kortspel och tortillas.
Klockan tjöt kl. 0500 och vi masade oss upp för att äta frukost och packa. Vi hann ordentligt i tid till spårvagn,buss och flyg men det var något konstigt med våra magar. Jakob mådde alldeles dåligt och kastade till och med upp på flygplatsen. Stackarn, jag tyckte så synd om honom! Ett lite ledsamt slut på resan.
Jag hann inte riktigt säga ett ordentligt hejdå p.g.a. omständigheterna, men det kanske var bäst så. Väl inne i bussen brast allt och jag stortjöt e två minuter och kände tomhet.
Tur att jag har vänner här som fick mig att tänka på annat under dagen. Men när jag blev tvungen att somna ensam på kvällen sköljde en mängd känslor över mig och jag skulle ha behövt någon att krama.
Den överlägset bästa veckan i Österrike flög fram i racerfart och nu hoppas jag att de resterande sju veckorna innan jullovet gör på liknande sätt.
Jag älskar dessa människor, de får mig att skratta hysteriskt, får mig att känna mig omtyckt och värdefull. I deras frånvaro känner jag en enorm saknad.
Lyckan var fullkomlig när jag såg Jakob komma rullandes med sin enorma kappsäck. Jag kunde inte hålla ner mina mungipor! Oj vad jag hade saknat dessa människor och nu stod de alla runt mig så nära att jag kunde peta på var och en av dem med endast en liten armrörelse.
Jag njöt av att ha någon att tugga på morgonmålet med, någon att borsta tänderna med, någon att pilla i håret, någon att prata med, någon att spela kort med, någon att skratta med, någon att äta karkki med, någon att krama, någon att tycka om på nära håll. Jag njöt av en stund när jag inte behövde sakna alla där hemma.
Tyvärr var jag en lite dålig värd när jag inte kände till någon restaurang i stan, lite knapert även på kafé-sidan. Jag har ju aldrig ätit på restaurang här i Linz, jag kokar alltid min egen mat. Men den som söker han letar. Sista dan på stan hittade vi en jättefin restaurang mitt i centrala Linz, minns inte namnet på den men logon var en gyllene mås.
P.g.a. regn och mulet väder åkte vi inte iväg på den planerade tågtrippen på måndag. Istället spenderades veckans två första dagar spatserandes lite varstans i min nuvarande hemstad. Vi gjorde inte så mycket, gick, drack kaffe, gick åt, handlade, gick hem, spelade kort och hade det trevligt. Jag njöt bara av att ha dem nära.
På onsdag var tiden inne för att ta tåget till Salzburg. För 7 euro/person får man räkna med att tågresan räcker några timmar. Malin läste en bok, jag halvsov, Ronnie fotade genom det smutsiga fönstret, Jakob satt med näsan upptryckt mot rutan och beundrade de Österrikiska vyerna som for förbi.
Framme i vackra Salzburg var vi alla turister, skönt att känna att jag inte borde veta mera än de andra. Jag hade ju aldrig varit i Salzburg förut. Vi fick upptäcka staden tillsammans. Alla (utom Malin förstås ;) fick ta kartan i handen. Vi turistade till det riktigt rejält med att ta linbanan upp till Hohensalzburg, en fästning högt upp på en kulle med panoramautsikt över hela Salzburg regionen.
Fredagen började med gemensam frukost eftersom Malin och Ronnies hotellfrukost kostade skjortan och femti. Vi tog en kaffe på stan och sökte sedan efter en frisörssalong för att putsa till frisyrerna på herrarna i sällskapet. Detta krävde aningen fler steg än undertecknad hade tänkt sig eftersom jag inte hittade den specifika frisören jag hade i tankarna. Så vi fick pausa med en bit mat och välförtjänta sittplatser. Med nya krafter hittade vi en billig frisör som inte var upptagen. Jakob och Ronnie blev så fina i håret. Jag är ju förstås lite "harmad" över att Jake åkte hem dagen därpå. Jag kan tänka mig att frisyren inte riktigt är den samma när jag ser honom nästa gång. Vi avslutade sista kvällen med kortspel och tortillas.
Klockan tjöt kl. 0500 och vi masade oss upp för att äta frukost och packa. Vi hann ordentligt i tid till spårvagn,buss och flyg men det var något konstigt med våra magar. Jakob mådde alldeles dåligt och kastade till och med upp på flygplatsen. Stackarn, jag tyckte så synd om honom! Ett lite ledsamt slut på resan.
Jag hann inte riktigt säga ett ordentligt hejdå p.g.a. omständigheterna, men det kanske var bäst så. Väl inne i bussen brast allt och jag stortjöt e två minuter och kände tomhet.
Tur att jag har vänner här som fick mig att tänka på annat under dagen. Men när jag blev tvungen att somna ensam på kvällen sköljde en mängd känslor över mig och jag skulle ha behövt någon att krama.
Den överlägset bästa veckan i Österrike flög fram i racerfart och nu hoppas jag att de resterande sju veckorna innan jullovet gör på liknande sätt.
Jag älskar dessa människor, de får mig att skratta hysteriskt, får mig att känna mig omtyckt och värdefull. I deras frånvaro känner jag en enorm saknad.
 |
Salzburg
Den friska alpluften var idealisk för Jakobs hårtillväxt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)