torsdag 11 november 2010

Vasa

Jag skulle mycket gärna befinna mig just i Vasa för tillfället. Jag har lusläst veckans Måndagsmail och drömt om en egen lägenhet i vår. Undrar var den är och hur den ser ut? Vad pännande! Jag kommer att ha det så fint. Jag har så mycket fina saker där hemma. Här har jag ingenting förutom två teckningar jag har ritat och min persilja som växer till sig varje dag.
Jag var så pass desperat efter lite Vasa-update för en stund sedan, att jag läste veckans menü i restaurang Alexander. Konstaterade att idag skulle jag ha ätit ärtsoppa och pannkaka och imorgon skulle jag nog satsa på Fylld Aubergine. Här är det inte värt att äta i skolan. Jag saknar Peffan där folk i varje hörn hälsar på mig. Jag vill bli glad av att se folk jag känner och småprata innan jag måste skynda iväg på textillektion.
När jag är på länk här kan ja inbilla mig att folk jag möter är någon som jag känner hemifrån som är här på besök utan att veta av att jag bor här. Men så är det alltid någon Österrikare som tittar konstigt på mig när jag flinar upp mig.

Igår hälsade jag glatt på en okänd flicka i skolan. (Jag trodde att hon var den enda Österrikiska flicka som jag känner här i Linz, men så var inte fallet) Och jag fick en ytterst förvånad blick och ett mycket osäkert "Hallo..." som svar. Hon trodde säkert att jag är sådär översocial och hälsar på alla jag möter.

Jag tjatar på om hur mycket jag tycker om alla er där hemma och hur jag saknar er. Men jag måste få skriva av mig och inte spara allt inom mig. Då blir jag bara ledsen.

Jag hade velat prata med dig om din praktik och allt annat som systrar pratar om och blev så besviken när det inte fungerade som det ska. Jag vill befinna mig på cykel- eller gångavstånd ifrån dig. Jag vill trampa iväg till dig och bara slappa med dig en hel kväll, så som bara du kan slappa. ;)

Jag hade även velat skypa med er och se vad det var i Finnair-paketet. Jag skulle ha velat se er i den nya webcameran och höra att allt är som vanligt. Katterna springer på tangentbordet och Eddie skäller vid dörren. En är trött och skall snart gå och lägga sig men skall bara visa de ny sydda gardinerna först. Den andra skall nog ännu titta på en film.  Jag saknar allt vardagligt och vanligt. Jag vill att vi bakar pepparkakor när jag kommer hem. Kan du mamma spara en klimp till mig? Lyssna int leido på Boney M för he ska vi o lyssna på tillsammans. Mamma jag har så myki att prat me de om. Pappa ja sko vila fara på tumis me te ti stan!

Jag gillar att inte vara beroende av min telefon annat än när det gäller väckningen ( och inte ens det så mycket mera) här men jag skulle verkligen tycka om att kunna ringa dig för att berätta små saker som jag vill dela med dig.

1 kommentar:

  1. ja e pinsam, men siir knappt na på skärmen nu för att ja gråter. Ja saknar dej jätte myki å, och väntar verkligen på att du ska koma hem! ja tänker int jobb i julhelgen i år, utan bara vara hemma me familjen, vi ska ha riktit julmys! Ja sku å vila slapp me dej och prat om allt som e jobbit, och allt roligt som e på gång. Just nu när ja har roliga saker på gång som ja planerar behöver ja ju verkligen min syster så ja får berätt allt och fråg om råd när he behövs! och just nu känner ja mej så uppgiven me praktiken o så he sku ja å måst få prat ov me... Jag saknar dej verkligen! Älskar dej, o snart syns vi <3

    SvaraRadera