Mina funderingar
måndag 24 juni 2013
Vad ska jag känna?
Jag vet inte alls hur jag ska känna nu. Jag vill vara frisk och inte behöva fundera på vad som kan hända men jag vill verkligen inte ha någon medicin som gör att jag inte är mig själv!! Jag vill bara vara frisk av mig själv. Jag vill inte att Jonny ska behöva oroa sig för mig, jag vill inte vara varken till beskymmer, besvär eller något annat än bara Mia för någon annan! Jag vill kunna köra bil och träna precis som tidigare i resten av mitt liv! Jag vill framför allt hem från sjukhuset så att man åtminstone kan FÖRSÖKA leva vanligt. Usch, jag vill inte vara nån specialare! Det känns konstigt!
onsdag 5 september 2012
Lill-Mia
Jag skulle vilja vara liten och fortfarande tro att det värsta som finns är att behöva åka hem från mina kusiner när jag ännu inte vill. Jag skulle vilja lägga mig mellan mamma och pappa när jag är ledsen och allt skulle vara i sin ordning igen. Jag skulle vilja tro att mina föräldrar är superhjältar som fixar allt och kan ordna upp alla beskymmer i min värld.
Det finns så mycket lessamt överallt och jag (så även ofta mamma och pappa) är medveten och vuxen men ändå för liten för att kunna påverka. Jag känner mig aningen vilsen i denna stund. Vad är riktigt och äkta och vad är bara livets hårda framfart med en liten människa?
Varför ska man behöva vara ledsen och instängd i det som utgör hela ens liv, i det som man på ett sätt älskar? Var är rättvisan i det här?
Jag vill att min mamma ska bli frisk!!!!!
Det finns så mycket lessamt överallt och jag (så även ofta mamma och pappa) är medveten och vuxen men ändå för liten för att kunna påverka. Jag känner mig aningen vilsen i denna stund. Vad är riktigt och äkta och vad är bara livets hårda framfart med en liten människa?
Varför ska man behöva vara ledsen och instängd i det som utgör hela ens liv, i det som man på ett sätt älskar? Var är rättvisan i det här?
Jag vill att min mamma ska bli frisk!!!!!
lördag 9 juni 2012
tisdag 27 mars 2012
fredag 23 mars 2012
onsdag 21 mars 2012
Ett angenämt problem, kan man tycka
Vad ska jag göra av den här dagen? Vad ska jag uträtta idag? Vad ska jag sätta all denna tid på? Detta är tankar som snurrar i mitt huvud när jag vaknar om morgnarna. Jag har ingen skola och ytterst få skolarbeten kvar att göra (men ändå så många att de gnager i bakhuvudet) och inga måsten. Det kan låta underbart och det skulle det säker också kunna vara ifall jag hade inspiration att göra något. Jag kommer inte på något att göra. Hela dagarna går jag runt och plockar, städar och diskar för att jag inte ska behöva göra något tråkigt till kvällen. Jag går runt och väntar hela dagen på att Jonny ska komma hem så att det roliga kan börja. Jag försöker och försöker men jag blir ändå alltid lika besviken när han ibland (mycket förståeligt) har planerat att göra något annat än att vara med mig. Han hinner ju inte göra allt som jag skulle hinna under dagen när han är i jobb och det vet jag men jag blir ändå ledsen och känner mig ensam.
Jag är så sällskapssjuk! Jag borde hitta något att göra på dagarna. Några inspirationsdagar i Purmo skulle kanske göra mig gott.
Jag är så sällskapssjuk! Jag borde hitta något att göra på dagarna. Några inspirationsdagar i Purmo skulle kanske göra mig gott.
onsdag 15 februari 2012
Sånt som ingen vill läsa
Men det struntar jag fullständigt i! För jag har varit så otroligt duktig idag!
Skrytet:
Jag har färdigställt min kandidat så pass att det endast fattas en inledning ett abstrakt och en yttepytte metoddiskussion. ÅÅÅH!! Vilken känsla!
Klagan:
Jag ser så suddigt och det värker i min vänstra hand.
Det värker även i min bak och i mina ben.
Ryggen är helt stel och sjuk av den obekväma ställning jag suttit i sedan 9 i morse.
Jag måste packa ihop mina saker tills imorgon.
Saker jag njuter av:
Jag får åka hem till Jonny imorgon.
Det är helg efter morgondagens lektioner.
Jag har skrivit klart morgondagens filmrecensionen för många timmar sedan.
Jag har inte haft smink på hela dagen och behöver alltså inte tvätta bort det nu heller.
Jag är sjukt duktig.
Skrytet:
Jag har färdigställt min kandidat så pass att det endast fattas en inledning ett abstrakt och en yttepytte metoddiskussion. ÅÅÅH!! Vilken känsla!
Klagan:
Jag ser så suddigt och det värker i min vänstra hand.
Det värker även i min bak och i mina ben.
Ryggen är helt stel och sjuk av den obekväma ställning jag suttit i sedan 9 i morse.
Jag måste packa ihop mina saker tills imorgon.
Saker jag njuter av:
Jag får åka hem till Jonny imorgon.
Det är helg efter morgondagens lektioner.
Jag har skrivit klart morgondagens filmrecensionen för många timmar sedan.
Jag har inte haft smink på hela dagen och behöver alltså inte tvätta bort det nu heller.
Jag är sjukt duktig.
tisdag 14 februari 2012
Ni som betyder allt
Ni gör mitt liv!
Jag har en massa underbara vänner som är utspridda lite här och var i världen. Alla mina vänner är unika och ger mig glädje och uppbyggelse på olika sätt. Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan er. Vänner är det mest värdefulla man kan ha! Jag berättar allt för sällan hur mycket ni betyder för mig.
Denna vännernas dag, och alla kommande dagar, får ni känna er som världens mest behövda och uppskattade vänner. Ni är var och en så otroligt värdefulla för mig.
Jag är dessutom så otroligt lyckligt lottad som har Jonny. Att han vill och orkar vara där för mig och med mig är den största glädjen i mitt liv. Jag önskar att alla fick ha en sån fin människa i sitt liv som jag har. Varje gång jag tänker på honom blir jag löjligt kär och småler för mig själv. Vi två skrattar så ofta tillsammans och han finns där med sin trygga famn när jag inte skrattar. Jonny är en alldeles underbar människa!
Jag har en massa underbara vänner som är utspridda lite här och var i världen. Alla mina vänner är unika och ger mig glädje och uppbyggelse på olika sätt. Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan er. Vänner är det mest värdefulla man kan ha! Jag berättar allt för sällan hur mycket ni betyder för mig.
Denna vännernas dag, och alla kommande dagar, får ni känna er som världens mest behövda och uppskattade vänner. Ni är var och en så otroligt värdefulla för mig.
Jag är dessutom så otroligt lyckligt lottad som har Jonny. Att han vill och orkar vara där för mig och med mig är den största glädjen i mitt liv. Jag önskar att alla fick ha en sån fin människa i sitt liv som jag har. Varje gång jag tänker på honom blir jag löjligt kär och småler för mig själv. Vi två skrattar så ofta tillsammans och han finns där med sin trygga famn när jag inte skrattar. Jonny är en alldeles underbar människa!
 |
| Hjärta mett ir tett |
torsdag 9 februari 2012
Feber-Fia, Sussie-Snuva, Bobban-Bob
Jag känner mig som han som hängde upp och ner för länge, tjock i huvet.
Jag har inte sovit många timmar inatt och det gör knappast saken bättre.
Föregående natt var det party hos grannen ännu klockan 01.00. Jag i min dunkande huvudvärk skulle ha klarat mig utan destumera Unz unz unz. Igårkväll var det födelsedagskalas i min toalett och under köksfläkten. Det var trevligare. Jag kunde inte åka till skolan idag och packar mina saker och beger mig hemåt. Jag har ledsnat på min spegelbild och tänkte åka hem för att titta på tv istället.
Jag hoppas och tror att min plågoande ska försvinna fortare än kvickt så att jag kan börja träna och leva igen. Skulle jag vara förkyld jämt skulle jag inte vilja leva. Det är alldeles för tröttsamt och trist.
Jag har inte sovit många timmar inatt och det gör knappast saken bättre.
Föregående natt var det party hos grannen ännu klockan 01.00. Jag i min dunkande huvudvärk skulle ha klarat mig utan destumera Unz unz unz. Igårkväll var det födelsedagskalas i min toalett och under köksfläkten. Det var trevligare. Jag kunde inte åka till skolan idag och packar mina saker och beger mig hemåt. Jag har ledsnat på min spegelbild och tänkte åka hem för att titta på tv istället.
Jag hoppas och tror att min plågoande ska försvinna fortare än kvickt så att jag kan börja träna och leva igen. Skulle jag vara förkyld jämt skulle jag inte vilja leva. Det är alldeles för tröttsamt och trist.
torsdag 19 januari 2012
tisdag 17 januari 2012
Om gråten
Jag läste just ett inlägg i min favoritblogg om att gråta. Jag blev så inspirerad att skriva när jag skulle kommentera så jag får göra ett helt eget inlägg om dessa tårar som duggar i ur och skur.
Jag gråter väldigt ofta och har alltid tyckt att det är min svagaste punkt. För personer som inte är så lättrörda uppfattas jag säkert som en väldigt ledsen eller till och med gnällig person. Jag känner ofta hur det bara börjar hetta till i ansiktet och jag kan inte hålla tillbaka de förbaskade tårarna. Och detta sker ofta i situationer då jag känner att detta inte är något att ta till lipen åt men då är det redan för sent och jag försöker dölja att jag gråter.
Jag tycker synd om den person som utsätts för min gråt. Det händer ju sig förstås att personen i fråga tror att hon eller han har sagt något opassande och stötande men det behöver inte alltid vara så. Då är det svårt att förklara varför man gråter, speciellt som jag ofta inte riktigt själv vet varför jag gråter. Det händer även att jag vet orsaken till tårarna men jag är inte SÅ ledsen eller uppretad att jag skulle välja att gråta om jag hade chansen att bestämma. För det är precis så det känns, jag har inte makten över min känslighet.
När jag blir arg gråter jag o blir ännu argare av att jag inte kan skrika ut min ilska till den som orsakade ilskan. Det går ju liksom inte att stotjuta, snörvla, hulka och gallskrika på en och samma gång och gråten vinner alltid. Jag gråter väldigt ofta när jag blir riktigt glad eller myser till av någon trevlig tanke.
Jag är helt enkelt en väldigt lättrörd människa och har kommit fram till att så kommer det troligen alltid att vara. Jag tror att jag har ett stort behov av att släppa ut alla sorters känslor genom gråten. Eftersom jag annars är en väldigt positiv människa med få bekymmer och gräl på gång får jag kanske inte utlopp för allt som finns inuti mig om jag inte skulle gråta. Ibland känns det som att allt bara kokar över och det behöver inte alls finnas några negativa ingredienser i den kokande soppan, det blir bara för högt tryck.
För inte så länge sedan tyckte jag att allt i livet var perfekt, jag skulle inte ha velat ändra något (så anser jag ännu att det är). Och så fick jag till på köpet en otroligt rolig och överväldigande nyhet som gjorde allt tusen gånger roligare. Döm om min förvåning när jag stortjöt i två dagar i sträck. Hur ska man råda bot på en ledsenhet som man inte vet orsaken till? För jag kände mig faktiskt ledsen. Det var en märklig och tvetydig känsla.
Så oroa er inte ifall jag fäller någon tår allt som oftast, jag är en mycket glad människa i alla fall.
Nästan varje dag känner jag att jag måste vara en av de lyckligast lottade människorna på jorden.
Jag gråter väldigt ofta och har alltid tyckt att det är min svagaste punkt. För personer som inte är så lättrörda uppfattas jag säkert som en väldigt ledsen eller till och med gnällig person. Jag känner ofta hur det bara börjar hetta till i ansiktet och jag kan inte hålla tillbaka de förbaskade tårarna. Och detta sker ofta i situationer då jag känner att detta inte är något att ta till lipen åt men då är det redan för sent och jag försöker dölja att jag gråter.
Jag tycker synd om den person som utsätts för min gråt. Det händer ju sig förstås att personen i fråga tror att hon eller han har sagt något opassande och stötande men det behöver inte alltid vara så. Då är det svårt att förklara varför man gråter, speciellt som jag ofta inte riktigt själv vet varför jag gråter. Det händer även att jag vet orsaken till tårarna men jag är inte SÅ ledsen eller uppretad att jag skulle välja att gråta om jag hade chansen att bestämma. För det är precis så det känns, jag har inte makten över min känslighet.
När jag blir arg gråter jag o blir ännu argare av att jag inte kan skrika ut min ilska till den som orsakade ilskan. Det går ju liksom inte att stotjuta, snörvla, hulka och gallskrika på en och samma gång och gråten vinner alltid. Jag gråter väldigt ofta när jag blir riktigt glad eller myser till av någon trevlig tanke.
Jag är helt enkelt en väldigt lättrörd människa och har kommit fram till att så kommer det troligen alltid att vara. Jag tror att jag har ett stort behov av att släppa ut alla sorters känslor genom gråten. Eftersom jag annars är en väldigt positiv människa med få bekymmer och gräl på gång får jag kanske inte utlopp för allt som finns inuti mig om jag inte skulle gråta. Ibland känns det som att allt bara kokar över och det behöver inte alls finnas några negativa ingredienser i den kokande soppan, det blir bara för högt tryck.
För inte så länge sedan tyckte jag att allt i livet var perfekt, jag skulle inte ha velat ändra något (så anser jag ännu att det är). Och så fick jag till på köpet en otroligt rolig och överväldigande nyhet som gjorde allt tusen gånger roligare. Döm om min förvåning när jag stortjöt i två dagar i sträck. Hur ska man råda bot på en ledsenhet som man inte vet orsaken till? För jag kände mig faktiskt ledsen. Det var en märklig och tvetydig känsla.
Så oroa er inte ifall jag fäller någon tår allt som oftast, jag är en mycket glad människa i alla fall.
Nästan varje dag känner jag att jag måste vara en av de lyckligast lottade människorna på jorden.
Kandidat
Jag har jobbat jättebra med min kandidat den senaste tiden. Mycket tack vare mina otroligt pushande och inspirerande vänner. Jag är så glad för att Anna, Ann-Mari, Malin och Kicki drog med mig till bibban under jullovet så att jag riktigt kom igång. Nu har jag suttit hela kvällen och halva natten och skrivit här i lägenheten och inspirationen har riktigt flödat. Jag ska bli klar med det här nu nån gång. Jag har fått tag på folk som är villiga att låta sig intervjuas och allt är roligt nu. Nu när jag tar natt och stolt skickar in mitt kandidatdokument såhär långt till professorn kan jag glädjas över 17 skrivna sidor där alla rubriker och underrubriker är på plats. För mig återstår nu endast att fylla i på några ställen, intervju, transkribering och resultatredovisning. Jag måste få säga att jag är mäkta imponerad av mig själv.
Jag kommer att sakna studielivet när det är förbi. Jag får en kick av att lämna in arbeten och fixa saker. En av de trevligaste känslorna (ja, en känsla av awesomeness) är ju nog när man redan idag har gjort saker som man kunde ha lämnat till imorgon. Just nu är jag duktig.
Jag kommer att sakna studielivet när det är förbi. Jag får en kick av att lämna in arbeten och fixa saker. En av de trevligaste känslorna (ja, en känsla av awesomeness) är ju nog när man redan idag har gjort saker som man kunde ha lämnat till imorgon. Just nu är jag duktig.
torsdag 3 november 2011
19 släpande kilometer
Och musklerna är totalt utsugna på energi.
Men jag är så lycklig över den återfunna träningsmotivationen!
Men jag är så lycklig över den återfunna träningsmotivationen!
måndag 12 september 2011
Mitt liv
Jag har det otroligt bra. Jag är så glad för alla mina fina vänner och alla underbara människor som finns runt omkring mig. Jag sa till mamma här om dagen; Det finns så många fina människor och jag känner så många av dem!
Min lägenhet blir så mysig! Jag myser för mig själv och längtar feter att få ta itu med mera där imorgon. Idag har jag köpt dammsugare och kaffekokare. Dammsugaren är röd, liten och supersnygg! Och mina vänner har varit gulliga och hjälpt mig att städa, skura och plocka upp mina saker. Jag har sytt om min köksmatta och måste nu bara hitta ett halkskydd för att den inte skall åka av och an på köksgolvet. Den passade precis så bra som jag hade hoppats. Jag blir så glad!
Jag har inget annat än slöjd denna period och jag älskar att vara i skolan. Jag och Anne-Lie bara producerar hela dagarna långa. Imorgon ska vi ta oss an svetsen.
Natinatt!
Min lägenhet blir så mysig! Jag myser för mig själv och längtar feter att få ta itu med mera där imorgon. Idag har jag köpt dammsugare och kaffekokare. Dammsugaren är röd, liten och supersnygg! Och mina vänner har varit gulliga och hjälpt mig att städa, skura och plocka upp mina saker. Jag har sytt om min köksmatta och måste nu bara hitta ett halkskydd för att den inte skall åka av och an på köksgolvet. Den passade precis så bra som jag hade hoppats. Jag blir så glad!
Jag har inget annat än slöjd denna period och jag älskar att vara i skolan. Jag och Anne-Lie bara producerar hela dagarna långa. Imorgon ska vi ta oss an svetsen.
Natinatt!
tisdag 6 september 2011
Vad är väll en jakt i Larsmo...
Eftersom jag inte ville tränga mig på med killarna får jag istället sitta här hemma i Purmo och njuta av hösten. Jag älskar verkligen denna inspirerande tid på året. Det är den härligaste årstiden av alla våra fyra. Jag klämmer ur de sista dropparna av det själavårdande terasshänget. Det här ska jag leva på hela vintern tills kraftdepåerna börjar fyllas på igen i Mars när solstrålarna återvänder.
Igår vårdade jag och Corinne oss själva med en loppisrunda och en lång strandpromenad i bara fötter. Jag önskar jag hade en bild att visa er för det var verkligen vackert. Vi satt länge tysta och bara andades på en stock vid vattenbrynet. Knut sprang på i ett lyckorus och jagade vågor. Vi var rörande överens om att vi har det bra och att vi inte skulle vilja vara yngre än vi är. Tack för ännu ett härligt sommarminne att blicka tillbaka på min fina vän!
Igår vårdade jag och Corinne oss själva med en loppisrunda och en lång strandpromenad i bara fötter. Jag önskar jag hade en bild att visa er för det var verkligen vackert. Vi satt länge tysta och bara andades på en stock vid vattenbrynet. Knut sprang på i ett lyckorus och jagade vågor. Vi var rörande överens om att vi har det bra och att vi inte skulle vilja vara yngre än vi är. Tack för ännu ett härligt sommarminne att blicka tillbaka på min fina vän!
 |
| jag är totalt insnöad på toast-ost-äppelmos |
torsdag 1 september 2011
Jag vill inte erhindra er från att höra om denna dag tillsammans med flickorna, såklart via Larsmo för att det är så mycket vackrare
Gårdagen tillbringade jag tillsammans med Mia och Anne. Vi hade otroligt roligt i staden Kokkola och skrattade magmusklerna sjuka. Det "nya" ordet lyder Erhindra. Mycket användbart i de flesta situationer.
Vi åt bagels. Anne fotograferade. Mia hittade sin klänning. Jag blev kär i dyra kläder. Mia tömde sitt loppisbord. Jag fick tillbaka min tandborste. Mia fick sitt hår klippt. Annes klädskåp blev städat. Mia och jag åkte till micron.
Tack tjejer för att ni är de ni är!
Kvällen var även mycket trevlig vid Essis. Vi fick gå husesyn och det är alltid lika trevligt när vi träffas. Jag skäms lite över att vi inte gör det oftare.
Idag har jag gjort undan den tråkigaste göran från morgonen och nu får jag svänga iväg till Fammos för att inventera mina saker och bestämma vad som får följa med till Vasa i slutet av veckan. Ifall jag hinner hade jag tänkt plita ihop en läsordning ännu ikväll. Vi får se.
Vi åt bagels. Anne fotograferade. Mia hittade sin klänning. Jag blev kär i dyra kläder. Mia tömde sitt loppisbord. Jag fick tillbaka min tandborste. Mia fick sitt hår klippt. Annes klädskåp blev städat. Mia och jag åkte till micron.
Tack tjejer för att ni är de ni är!
Kvällen var även mycket trevlig vid Essis. Vi fick gå husesyn och det är alltid lika trevligt när vi träffas. Jag skäms lite över att vi inte gör det oftare.
Idag har jag gjort undan den tråkigaste göran från morgonen och nu får jag svänga iväg till Fammos för att inventera mina saker och bestämma vad som får följa med till Vasa i slutet av veckan. Ifall jag hinner hade jag tänkt plita ihop en läsordning ännu ikväll. Vi får se.
tisdag 30 augusti 2011
Härliga höst
Jag älskar att ta tillvara sådant som andra köper i butiken. Nu just är det plommontider och vårt plommonträd väller över av mogna plommon. Jag har besök av Caroline och Stephan och vi fick den strålande idén att baka Pflaumenkuchen som det så vackert heter på tyska (jag älskar det språket) och det blev improvisation från början till slut. Här blandades olika recept med idér vi i bakande stund kom på. En riktig höjdare tror jag bestämt.
Igår var en sån trevlig dag här i Purmo när vi vandrade till Lostenen där vi åt delicious shrimp-sandwiches (tack för tipset Jonny) och plockade 1½l lingon som sedan rensades av flinka fingrar. Vi grillade och åt middag kl. 22.00 och efter det åkte vi iväg för att tillverka bastukvastar med Anno. Bastukvasten tog vi med oss till den lilla utebastun med tända ljus. Det var en helt perfekt kväll!
Nu närmar sig flytten med stormsteg och mina gäster ska redan idag ta med en del av mina saker till Vasa. Och jag ser fram emot det! Jag har så mycket vackra saker. Jag är en riktig prylnörd och jag skäms inte ens för det.
Jag är dessutom glad över min underbara vän Malin som förgyller mina dagar med sitt underbara pratande i telefon. Jag saknar dig BIG TIME!
Nu står manikyr på tapeten och Stephan vill ha blått.
Igår var en sån trevlig dag här i Purmo när vi vandrade till Lostenen där vi åt delicious shrimp-sandwiches (tack för tipset Jonny) och plockade 1½l lingon som sedan rensades av flinka fingrar. Vi grillade och åt middag kl. 22.00 och efter det åkte vi iväg för att tillverka bastukvastar med Anno. Bastukvasten tog vi med oss till den lilla utebastun med tända ljus. Det var en helt perfekt kväll!
Nu närmar sig flytten med stormsteg och mina gäster ska redan idag ta med en del av mina saker till Vasa. Och jag ser fram emot det! Jag har så mycket vackra saker. Jag är en riktig prylnörd och jag skäms inte ens för det.
Jag är dessutom glad över min underbara vän Malin som förgyller mina dagar med sitt underbara pratande i telefon. Jag saknar dig BIG TIME!
Nu står manikyr på tapeten och Stephan vill ha blått.
onsdag 24 augusti 2011
Kackel i grönsakslandet
Sagt och gjort. Med inspiration av Malin och några Fitness tidningar svängde jag ihop dagens middag av det jag hittade i grönsakslandet. Måltiden bestod av: Salladsblad, spenat, rödlök, morötter, rostade bönor, rostade pinjenötter och lite rökt makrill. Mycket gott och närodlat. Dessutom avnjöts middagen ute på verandan och jag skulle inte ha kunnat känna mig mera lantlig. Nu skall jag iväg på en cykeltur med Anno som äntligen är hemma. På kvällsprogrammet finner vi andjakt med min storfavorit. Jag är lycklig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)