Vaddaan

Jag är så nöjd med min ny-gamla livsstil där träningen tar upp mycket tid. Jag känner mig så glad när jag får springa och träna på gymmet. Stackars alla som inte gillar det. Det gör så gott för både kropp och själ.
Jag tycker om att titta på oredan i rummet som uppkommit p.g.a. tidsbrist. Jag har det gärna lite "råddigt" runt mig om jag bara hinner göra det jag tycker om. Det är så skönt att ha kommit in i en rytm och en rutin när det gäller träningen. Jag behöver inte fundera på om jag skall orka dra på mig länkkarna idag eller inte. Jag vet att jag skall göra det. Dessutom är det så roligt att springa här bland alla stora brandgula löv och som jag brukar säga varje gång jag går ut genom dörren med Caroline: Vilket underbart länkkiväder! Jag kunde inte må länge bättre just nu.

Bara 5 veckor kvar tills jag får träffa alla mina kära.

Jag har länge tänkt att jag är så tudelad; jag trivs så bra här och jag trivs med att umgås med mig själv, jag njuter av att ha något eget. Men jag saknar hela tiden allt där hemma, vill att tiden skall gå fort så att jag får träffa alla där igen.
Men jag har nu kommit fram till att detta är definitionen på Att ha det bra. Jag njuter av allt detta nu och jag har något jätteroligt att se fram emot. Jag har dragit en riktig lyckolott!

Nu skall jag inte slösa bort mera solsken på insidan av fönstret. Vackra stigar längs Donau skall åter igen löpas. Och imorgon skall jag handla nya joggingbyxor. Nöjd.