...är exakt så roligt som det ser ut.
Inte nån tradition vi behöver göra större i Finland.
Mina funderingar
söndag 31 oktober 2010
Min vän
Min kusin H är en riktig glädjespridare! Jag tycker så mycket om henne och saknar henne så ofta. hon är som en stora syster för mig. Jag blev på strålande humör när jag fick skypa med henne en stund.
Tänk att jag är omgiven av sådana underbara människor!
Nu ser jag ännu mera fram emot att komma hem till jul!
Tänk att jag är omgiven av sådana underbara människor!
Nu ser jag ännu mera fram emot att komma hem till jul!
Födelsedag
Idag är det Carolines födelsedag och vi påbörjade firandet kl. 08.00 med kaffe på säng.Kalaset fortsätter. Den nyinköpta ugnen skall invigas med pajbak och det står kryddig kyckling och couscous på menün.
Jag skall skriva om min underbara vecka med mina favoriter så fort jag får någon ordning på alla bilder och när det inte smärtar så att tänka på dem. Oj vad jag tycker om dessa människor!
Jag skall även berätta om min uppbyggande resa till Budapest och Wien med underbara Malin. Oj vad jag saknar dig!
Här lite bilder från veckoslutets utflykt till Gmunden. Skönt att få vandra och prata när man har mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Men nog var det svårt att somna på min egen arm igår.
Jag skall skriva om min underbara vecka med mina favoriter så fort jag får någon ordning på alla bilder och när det inte smärtar så att tänka på dem. Oj vad jag tycker om dessa människor!
Jag skall även berätta om min uppbyggande resa till Budapest och Wien med underbara Malin. Oj vad jag saknar dig!
Här lite bilder från veckoslutets utflykt till Gmunden. Skönt att få vandra och prata när man har mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Men nog var det svårt att somna på min egen arm igår.
Dimslott i Gmunden
Solstrålar sipprar fram
Upp mot solen
Molntäcket över Gmunden
lördag 30 oktober 2010
Han
Nu är saknaden efter Honom enorm! Jag vill inte somna ensam...
Hur kan en person beröra mig som han?
Det känns så tomt ikväll.
Ledsen och ensam.
Hur kan en person beröra mig som han?
Det känns så tomt ikväll.
Ledsen och ensam.
onsdag 20 oktober 2010
Budapest here we come!
Jag åker till Budapest imorgonbitti. Jag skall njuta av min sticksöm och "min" bok i tåget som tar nästan 5h. Väl framme får jag krama om underbara Malin! Vi skall surfa soffa första natten och sedan blir det hostel för hela slanten. Hoppas vi hittar fram till alla ställen.
Vi har packat med oss våra bikinis, för de Ungerska baden och klär oss som vanligt i gott humör. Vad skulle kunna förstöra denna långhelg?!
På söndag skall jag skynda mig hem till Linz igen för att möta ett mycket efterlängtat besök vid flygfältet. Lyckan är total!
Men, ett äventyr i taget. Hundra pussorna vor er från Ungern!
Vi har packat med oss våra bikinis, för de Ungerska baden och klär oss som vanligt i gott humör. Vad skulle kunna förstöra denna långhelg?!
På söndag skall jag skynda mig hem till Linz igen för att möta ett mycket efterlängtat besök vid flygfältet. Lyckan är total!
Men, ett äventyr i taget. Hundra pussorna vor er från Ungern!
måndag 18 oktober 2010
söndag 17 oktober 2010
Mauthausen - koncentrationsläger
Med näsan mot muren måste alla nya fångar stå i timmar, ibland dagar och vänta. Ibland får de en sköljning med kallt vatten över sig, förstås bara om det är vinter. Ingen vet vad som skall hända, där står de bara och väntar i skräck.
Med tårar i ögonen och en stor klump i magen tittade jag på kaklen i det rum där 200 000 människor blivit rakade över hela kroppen.
Klumpen i magen vred sig rejält när jag tittade vidare in i duschutrymmet där alla människor trångt, trångt blev duschade med chockduschar av iskallt och kokhett vatten. Guiden visar var SS-soldaterna stod med sina piskor ifall någon ryggade tillbaka av vattnet.
I inskrivningsbaracken förlorar alla sina namn, nu är de alla bara nummer och ett märke på bröstet som visar vilka defekter de har, det ena är värre än det andra. Judar har en extra triangel, de är ju ytterst värdelösa. Allt tas ifrån dem, all deras värdighet, allt som är mänskligt.
De korta nätterna på 5 timmar piggas upp av öppna fönster hela vintern och stängda hela sommaren. De ca. 80 cm breda sängarna där tre personer, som inte har fått duscha på en månad, samsas om utrymmet bjuder heller inte in till någon god natts sömn.
Kl. 05.00 måste dagens stora val göras. Inom ramen av 20 minuter skall sängen göras i ordning, detta är förstås obligatoriskt. Besöka den 8 personers stora toaletten, för alla 150 personer som bor i samma rum, samt äta i baracken 500 meter bort, kanske det enda målet mat för dagen. Man behöver inte vara speciellt matematiskt begåvad för att räkna ut att ingen hinner göra allt detta på 20 minuter.
Vad skulle du välja bort?
Människor dör som flugor nere i stenbrottet. 180 cm långa män på 45-50 kg bär stenar tunga som de själva uppför sluttningen. Hjälper du en fallen kamrat som bönar om din hjälp under en tung sten blir du piskad eller till och med skjuten. Tar du en för liten sten går du samma öde till mötes.
Ingen människa ges en mänsklig chans. De begränsas omänskligt. Grundläggande behov är förbjudna att fylla. Människor dör av utmattning, av grymhet.
Efter den 12 timmars långa arbetsdagen går människorna tillbaka till sina baracker. Förbi bordellbaracken där kvinnor våldtas på löpande band, förbi de högelektriska stängsel där man inte kan undgå dödsskjutningarna.
Avrättningskällaren, där metallgalgar ännu hänger kvar, gav mig rysningar. Här hade man även ett hörn för nackskott. I gaskammaren där man spred högkoncentrerat insektsgift dog en människa inom 15 minuter. Ett likrum med två rännor skiljer gaskammaren och kremeringsrummet åt.
Kalla kårar gick längs min ryggrad när vi tysta gick i dessa utrymmen. Hur kan en människa tro att hon har rätt att bestämma över en annan människas liv och död?!
Mauthausen var Österrikes största koncentrationsläger och hit kom ca. 200 000 människor mellan 1938 och 1945. Överlevde gjorde ca. 50 % av dem. Många hundratals rymningsförsök gjordes, men av dessa lyckades endast 16 stycken ta sig levande ifrån koncentrationslägret.
Grymhet, vanmakt, förödmjukelse, total avsaknad av mänskligt medlidande.
Jag som alltid har fått så mycket kärlek, behandlats med respekt, inte upplevt krig och vansinne, förstår bara en liten del av denna skräckperiod. Jag litar på att någon skall se min nöd, mitt lidande.
Med tårar i ögonen och en stor klump i magen tittade jag på kaklen i det rum där 200 000 människor blivit rakade över hela kroppen.
Klumpen i magen vred sig rejält när jag tittade vidare in i duschutrymmet där alla människor trångt, trångt blev duschade med chockduschar av iskallt och kokhett vatten. Guiden visar var SS-soldaterna stod med sina piskor ifall någon ryggade tillbaka av vattnet.
I inskrivningsbaracken förlorar alla sina namn, nu är de alla bara nummer och ett märke på bröstet som visar vilka defekter de har, det ena är värre än det andra. Judar har en extra triangel, de är ju ytterst värdelösa. Allt tas ifrån dem, all deras värdighet, allt som är mänskligt.
De korta nätterna på 5 timmar piggas upp av öppna fönster hela vintern och stängda hela sommaren. De ca. 80 cm breda sängarna där tre personer, som inte har fått duscha på en månad, samsas om utrymmet bjuder heller inte in till någon god natts sömn.
Kl. 05.00 måste dagens stora val göras. Inom ramen av 20 minuter skall sängen göras i ordning, detta är förstås obligatoriskt. Besöka den 8 personers stora toaletten, för alla 150 personer som bor i samma rum, samt äta i baracken 500 meter bort, kanske det enda målet mat för dagen. Man behöver inte vara speciellt matematiskt begåvad för att räkna ut att ingen hinner göra allt detta på 20 minuter.
Vad skulle du välja bort?
Människor dör som flugor nere i stenbrottet. 180 cm långa män på 45-50 kg bär stenar tunga som de själva uppför sluttningen. Hjälper du en fallen kamrat som bönar om din hjälp under en tung sten blir du piskad eller till och med skjuten. Tar du en för liten sten går du samma öde till mötes.
Ingen människa ges en mänsklig chans. De begränsas omänskligt. Grundläggande behov är förbjudna att fylla. Människor dör av utmattning, av grymhet.
Efter den 12 timmars långa arbetsdagen går människorna tillbaka till sina baracker. Förbi bordellbaracken där kvinnor våldtas på löpande band, förbi de högelektriska stängsel där man inte kan undgå dödsskjutningarna.
Avrättningskällaren, där metallgalgar ännu hänger kvar, gav mig rysningar. Här hade man även ett hörn för nackskott. I gaskammaren där man spred högkoncentrerat insektsgift dog en människa inom 15 minuter. Ett likrum med två rännor skiljer gaskammaren och kremeringsrummet åt.
Kalla kårar gick längs min ryggrad när vi tysta gick i dessa utrymmen. Hur kan en människa tro att hon har rätt att bestämma över en annan människas liv och död?!
Mauthausen var Österrikes största koncentrationsläger och hit kom ca. 200 000 människor mellan 1938 och 1945. Överlevde gjorde ca. 50 % av dem. Många hundratals rymningsförsök gjordes, men av dessa lyckades endast 16 stycken ta sig levande ifrån koncentrationslägret.
Grymhet, vanmakt, förödmjukelse, total avsaknad av mänskligt medlidande.
Jag som alltid har fått så mycket kärlek, behandlats med respekt, inte upplevt krig och vansinne, förstår bara en liten del av denna skräckperiod. Jag litar på att någon skall se min nöd, mitt lidande.
onsdag 13 oktober 2010
Turkiskt os
Man kunde tro att jag stått och friterat mat i två dygn när man luktar på mina kläder. Jag och Caroline stod och kokade våra soppor när det plötsligt blev turkisk invasion i köket. De gör alltid mat som ser jättegod ut, men ALLT friteras. Hela mitt rum luktar friterade potatisar, man kunde tro att jag jobbar på Korv Görans.
Det är roligt att komma till ett ställe där andra inte känner en. Speciellt roligt är det när man vet att de lärare man har inte kommer att kunna påverka dina studier avsevärt mycket. Jag har utvecklats mycket på bara några lektioner. Jag står på mig. Jag säger min åsikt och försvarar den när någon säger emot. Jag tror att detta är väldigt lärorikt för mig. Här spelar det inte så stor roll om lärarna gillar mig eller inte. Jag är inte otrevlig på något sätt men jag håller heller inte så ofta tillbaka ifall jag är av annan åsikt än någon annan. Hemma är jag ofta lite försiktig och vågar inte alltid säga emot även om jag känner att jag borde påverka. Idag fick jag till och med beröm för mina idéer.
Annars var jag och spelade volleyboll med Aneta i måndags. Det var så roligt och ledaren berömde oss väldigt mycket och sa att vi skall komma med varje vecka, de behöver duktiga flickor. Vi flög nästan hela vägen hem.
Jag älskar även mina bildkonststudier. Det är min grej att sitta tyst och bara måla, rita, fixa. Och det är extra roligt att höra att man är begåvad. Jag trivs här.
Det är roligt att komma till ett ställe där andra inte känner en. Speciellt roligt är det när man vet att de lärare man har inte kommer att kunna påverka dina studier avsevärt mycket. Jag har utvecklats mycket på bara några lektioner. Jag står på mig. Jag säger min åsikt och försvarar den när någon säger emot. Jag tror att detta är väldigt lärorikt för mig. Här spelar det inte så stor roll om lärarna gillar mig eller inte. Jag är inte otrevlig på något sätt men jag håller heller inte så ofta tillbaka ifall jag är av annan åsikt än någon annan. Hemma är jag ofta lite försiktig och vågar inte alltid säga emot även om jag känner att jag borde påverka. Idag fick jag till och med beröm för mina idéer.
Annars var jag och spelade volleyboll med Aneta i måndags. Det var så roligt och ledaren berömde oss väldigt mycket och sa att vi skall komma med varje vecka, de behöver duktiga flickor. Vi flög nästan hela vägen hem.
Jag älskar även mina bildkonststudier. Det är min grej att sitta tyst och bara måla, rita, fixa. Och det är extra roligt att höra att man är begåvad. Jag trivs här.
måndag 11 oktober 2010
Jag är världens lyckligaste människa!
Inget kan förstöra denna dag som jag påbörjade i strålande solsken, pigg och lycklig, en timme innan klockan skulle ringa. Jag är så glad för allt och alla jag saknar och så glad för mitt lilla äventyr här i Österrike.
Jag har det så bra!
Jag har det så bra!
söndag 10 oktober 2010
lördag 9 oktober 2010
Spital am Pyhrn
Det har varit en intressant kurs i Outdoor teaching i de nordliga Alperna. Fredagen spenderades i teorins tecken men idag stag vi upp tidigt och vräkte i oss frukost för att orka på vandringen i bergen. Kl. 09.30 startade äventyret och kl. 15 var vi klara. vi såg en massa fint men skulle jag ha fått bestämma skulle alla slöfockar till bossbindare ha fått stanna hemma så att vi som verkligen ville vandra skulle ha fått göra detta i lite raskare takt. Vi gick mycket men det var nog med släpande ben. Så när vi kom hem drog på på oss länkkikläderna och drog iväg på jogging, det var otroligt skönt och vi hittade ännu en vacker runda. Resten av kvällen skall jag dedikera till min sticksöm. Jag har börjat sticka vantar inför kommande kalla vindar.
tisdag 5 oktober 2010
Lektion nr. 1
Jag gick med stadiga steg, men med stora vilda fjärilar i magen, uppför trappan till min första lektion på PH. Malerei var den kurs jag nu skulle börja, helt ensam med Österrikarna. Jag blev väl mottagen och alla verkade glada att ha mig med i gruppen. Det var en väl sammansvetsad grupp där alla skämtade och skrattade hela tiden. Men jag kände mig välkommen. Den första övningen är över och jag förstod till och med några meningar av den svårbegripliga Österrikiskan. NÖJD!
Nästa vecka skall vi tillverka våra egna målarfärger av ägg och Cottonchese, med naturpigment. This is so my type of course!
Ikväll har vi bjudit tjecker och tyskar på köttbullar och potatis. Det var en hit.
Gonatt alla ni som jag saknar så nu när jag skall sova. <3
Nästa vecka skall vi tillverka våra egna målarfärger av ägg och Cottonchese, med naturpigment. This is so my type of course!
Ikväll har vi bjudit tjecker och tyskar på köttbullar och potatis. Det var en hit.
Gonatt alla ni som jag saknar så nu när jag skall sova. <3
Uppehåll
Jag är lite dålig på att uppdatera för tillfället eftersom jag har celebert besök. Det har hänt massor i helgen och jag ska skriva så fort jag får lite tid. Just nu njuter jag bara av sällskapet.
Idag är det min första riktiga skoldag, med min första lektion på tyska. På schemat står; Malerei.
Idag är det min första riktiga skoldag, med min första lektion på tyska. På schemat står; Malerei.
Vi njuter av våra Wienerschnitzlar
fredag 1 oktober 2010
The blue Danube
Detta har varit en avslappnad, rolig och händelserik dag helt utan stress. Fixade tillsammans med Caroline Vorteilskarte till tågen. Och bokade inför morgondagen en gruppbiljett för oss två till Wien. Anno har anlänt till Wien ikväll och det skall bli helt underbart att träffa henne. Vi skall tillbringa helgen i Wien och sedan är Anno här ända tills onsdag. Lovely!
Klockan 4 hade rektor på vår skola ordnat ett surprise-event för oss och ett gäng lärare. Det var en båtutflykt på Donau! Där fick vi dricka och tilltugg och pratade med en massa trevliga lärare. Mysigt var det. Jag fick veta mera om snowboard kursen där man får ta snowboard teacher sertificate, och nu e jag alldeles uppspelt.
När vi gick hem efter den fyra timmars långa utfärden räddade jag, med mitt eget liv som insats, en killes skateboard från att bli bara flis och splitter. Livin´ on the edge!
Klockan 4 hade rektor på vår skola ordnat ett surprise-event för oss och ett gäng lärare. Det var en båtutflykt på Donau! Där fick vi dricka och tilltugg och pratade med en massa trevliga lärare. Mysigt var det. Jag fick veta mera om snowboard kursen där man får ta snowboard teacher sertificate, och nu e jag alldeles uppspelt.
När vi gick hem efter den fyra timmars långa utfärden räddade jag, med mitt eget liv som insats, en killes skateboard från att bli bara flis och splitter. Livin´ on the edge!
En bro, en skateboard
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)