Vad är väll en jakt i Larsmo...

Eftersom jag inte ville tränga mig på med killarna får jag istället sitta här hemma i Purmo och njuta av hösten. Jag älskar verkligen denna inspirerande tid på året. Det är den härligaste årstiden av alla våra fyra. Jag klämmer ur de sista dropparna av det själavårdande terasshänget. Det här ska jag leva på hela vintern tills kraftdepåerna börjar fyllas på igen i Mars när solstrålarna återvänder.

Igår vårdade jag och Corinne oss själva med en loppisrunda och en lång strandpromenad i bara fötter. Jag önskar jag hade en bild att visa er för det var verkligen vackert. Vi satt länge tysta och bara andades på en stock vid vattenbrynet. Knut sprang på i ett lyckorus och jagade vågor. Vi var rörande överens om att vi har det bra och att vi inte skulle vilja vara yngre än vi är. Tack för ännu ett härligt sommarminne att blicka tillbaka på min fina vän!

jag är totalt insnöad på toast-ost-äppelmos