här i ny-skick :P
Mina funderingar
torsdag 4 november 2010
Converse
Nu har jag ett minne av både Linz och härliga Aneta på mina converse. Så som jag har aktat dem så att de inte skulle bli smutsiga. Imorgon blir det Prag med samma trevliga Aneta. Kanske jag hittar billiga nya converse där?
Kvällsfunderingar
Såhär i min ensamhet om kvällen stormtrivs jag och saknar er på samma gång. Jag tror att jag är världens lyckligaste människa. Vilken lycka att få vara här. Vilken lycka att få sakna er. Vilken lycka att ha folk att älska och sakna. Ni betyder allt för mig och ni gör mitt liv värt att leva. Jag ser så fram emot att träffa er alla när jag kommer hem.
<3
Mia, om två veckor skall jag krama sönder dig!
<3
Mia, om två veckor skall jag krama sönder dig!
Äntligen en ledig dag
Nu har jag haft exakt en lektion på två veckor. Resten av denna vecka är jag ledig och imorgon åker jag till Budapest med mina Linz bästisar. Roligt att åka med en inföding och få alla godbitar serverade och inte behöva söka sig fram. Kamila, vi skall besöka en stor handarbetsaffär med en massa garn och dyl. Vi skall även besöka en stor sport-outlet och jag är redan nu överlycklig. veckoslutet i Prag avslutas på söndagskvällen med tjeckisk middag hos Anetas mommo som ser så fram emot att få oss på besök. Bäst att putsa upp min rostiga Tjeckiska.
Idag skall jag njuta till max. Jag skall snart gå ut på stan en stund och sedan dagens länkirunda. Till kvällen blir det Bodywork och sedan middag med mina fina marathonkompanjoner i köket.
Jag har bokat biljetter till Barcelona för att besöka Mia som jag saknar så enormt mycket. Jag bara myser vid tanken på att få krama om henne riktigt ordentligt. I samma veva bokade jag även mina biljetter tillbaka till Linz och hem foreverever. Jag flyttar hem den 28.2.2011. Veckan innan det är jag ledig och vi planerar att åka iväg på resa någonstans med tjejerna. Now is the time to enjoy!
Idag skall jag njuta till max. Jag skall snart gå ut på stan en stund och sedan dagens länkirunda. Till kvällen blir det Bodywork och sedan middag med mina fina marathonkompanjoner i köket.
Jag har bokat biljetter till Barcelona för att besöka Mia som jag saknar så enormt mycket. Jag bara myser vid tanken på att få krama om henne riktigt ordentligt. I samma veva bokade jag även mina biljetter tillbaka till Linz och hem foreverever. Jag flyttar hem den 28.2.2011. Veckan innan det är jag ledig och vi planerar att åka iväg på resa någonstans med tjejerna. Now is the time to enjoy!
Min pang-brud
tisdag 2 november 2010
måndag 1 november 2010
Så fina
Jag kan inte få in i mitt huvud att jag har så många fina vänner där hemma. Just nu skulle jag ge bort min högra arm för att få vara med min Mia i Barcelona! Jag saknar henne så mycket att tårarna rinner ner för mina kinder. Jag kans inte förstå vad jag har gjort för att få ha såna människor runt omkring mig?! Jag är helt enkelt världens lyckligaste människa! Tack alla underbara människor!
Jag har dessutom gjort något helt GÄLIT idag. Jag hade min papp <3 att anmäla mig till Stockholm Maraton och nu är jag anmäld! Giih! Oj jag är så uppspelt och happy! nu har jag ju verkligen nåt att kämpa för och nått som håller upp träningsmotivationen.
Jag har dessutom gjort något helt GÄLIT idag. Jag hade min papp <3 att anmäla mig till Stockholm Maraton och nu är jag anmäld! Giih! Oj jag är så uppspelt och happy! nu har jag ju verkligen nåt att kämpa för och nått som håller upp träningsmotivationen.
Lycka
Jag hade allt på klart med flygbussen och skulle möta upp mina efterlängtade gäster nästan direkt efter min egen hemkomst från Budapest. När jag kikade på busstidtabellen såg jag till min stora förskräckelse att det inte går någon buss på söndagar. Detta borde jag ju, efter att ha vistats lite på en månad i Österrike där man inte gör NÅGOT på söndagar, ha kunnat räkna ut. Nåväl, paniken slog till. Hur skulle jag få hem dem? Till all tur var min snälla kompis Aneta och hennes bil här över helgen och hon förbarmade sig över mig.
Lyckan var fullkomlig när jag såg Jakob komma rullandes med sin enorma kappsäck. Jag kunde inte hålla ner mina mungipor! Oj vad jag hade saknat dessa människor och nu stod de alla runt mig så nära att jag kunde peta på var och en av dem med endast en liten armrörelse.
Jag njöt av att ha någon att tugga på morgonmålet med, någon att borsta tänderna med, någon att pilla i håret, någon att prata med, någon att spela kort med, någon att skratta med, någon att äta karkki med, någon att krama, någon att tycka om på nära håll. Jag njöt av en stund när jag inte behövde sakna alla där hemma.
Tyvärr var jag en lite dålig värd när jag inte kände till någon restaurang i stan, lite knapert även på kafé-sidan. Jag har ju aldrig ätit på restaurang här i Linz, jag kokar alltid min egen mat. Men den som söker han letar. Sista dan på stan hittade vi en jättefin restaurang mitt i centrala Linz, minns inte namnet på den men logon var en gyllene mås.
P.g.a. regn och mulet väder åkte vi inte iväg på den planerade tågtrippen på måndag. Istället spenderades veckans två första dagar spatserandes lite varstans i min nuvarande hemstad. Vi gjorde inte så mycket, gick, drack kaffe, gick åt, handlade, gick hem, spelade kort och hade det trevligt. Jag njöt bara av att ha dem nära.
På onsdag var tiden inne för att ta tåget till Salzburg. För 7 euro/person får man räkna med att tågresan räcker några timmar. Malin läste en bok, jag halvsov, Ronnie fotade genom det smutsiga fönstret, Jakob satt med näsan upptryckt mot rutan och beundrade de Österrikiska vyerna som for förbi.
Framme i vackra Salzburg var vi alla turister, skönt att känna att jag inte borde veta mera än de andra. Jag hade ju aldrig varit i Salzburg förut. Vi fick upptäcka staden tillsammans. Alla (utom Malin förstås ;) fick ta kartan i handen. Vi turistade till det riktigt rejält med att ta linbanan upp till Hohensalzburg, en fästning högt upp på en kulle med panoramautsikt över hela Salzburg regionen.
Fredagen började med gemensam frukost eftersom Malin och Ronnies hotellfrukost kostade skjortan och femti. Vi tog en kaffe på stan och sökte sedan efter en frisörssalong för att putsa till frisyrerna på herrarna i sällskapet. Detta krävde aningen fler steg än undertecknad hade tänkt sig eftersom jag inte hittade den specifika frisören jag hade i tankarna. Så vi fick pausa med en bit mat och välförtjänta sittplatser. Med nya krafter hittade vi en billig frisör som inte var upptagen. Jakob och Ronnie blev så fina i håret. Jag är ju förstås lite "harmad" över att Jake åkte hem dagen därpå. Jag kan tänka mig att frisyren inte riktigt är den samma när jag ser honom nästa gång. Vi avslutade sista kvällen med kortspel och tortillas.
Klockan tjöt kl. 0500 och vi masade oss upp för att äta frukost och packa. Vi hann ordentligt i tid till spårvagn,buss och flyg men det var något konstigt med våra magar. Jakob mådde alldeles dåligt och kastade till och med upp på flygplatsen. Stackarn, jag tyckte så synd om honom! Ett lite ledsamt slut på resan.
Jag hann inte riktigt säga ett ordentligt hejdå p.g.a. omständigheterna, men det kanske var bäst så. Väl inne i bussen brast allt och jag stortjöt e två minuter och kände tomhet.
Tur att jag har vänner här som fick mig att tänka på annat under dagen. Men när jag blev tvungen att somna ensam på kvällen sköljde en mängd känslor över mig och jag skulle ha behövt någon att krama.
Den överlägset bästa veckan i Österrike flög fram i racerfart och nu hoppas jag att de resterande sju veckorna innan jullovet gör på liknande sätt.
Jag älskar dessa människor, de får mig att skratta hysteriskt, får mig att känna mig omtyckt och värdefull. I deras frånvaro känner jag en enorm saknad.
Lyckan var fullkomlig när jag såg Jakob komma rullandes med sin enorma kappsäck. Jag kunde inte hålla ner mina mungipor! Oj vad jag hade saknat dessa människor och nu stod de alla runt mig så nära att jag kunde peta på var och en av dem med endast en liten armrörelse.
Jag njöt av att ha någon att tugga på morgonmålet med, någon att borsta tänderna med, någon att pilla i håret, någon att prata med, någon att spela kort med, någon att skratta med, någon att äta karkki med, någon att krama, någon att tycka om på nära håll. Jag njöt av en stund när jag inte behövde sakna alla där hemma.
Tyvärr var jag en lite dålig värd när jag inte kände till någon restaurang i stan, lite knapert även på kafé-sidan. Jag har ju aldrig ätit på restaurang här i Linz, jag kokar alltid min egen mat. Men den som söker han letar. Sista dan på stan hittade vi en jättefin restaurang mitt i centrala Linz, minns inte namnet på den men logon var en gyllene mås.
P.g.a. regn och mulet väder åkte vi inte iväg på den planerade tågtrippen på måndag. Istället spenderades veckans två första dagar spatserandes lite varstans i min nuvarande hemstad. Vi gjorde inte så mycket, gick, drack kaffe, gick åt, handlade, gick hem, spelade kort och hade det trevligt. Jag njöt bara av att ha dem nära.
På onsdag var tiden inne för att ta tåget till Salzburg. För 7 euro/person får man räkna med att tågresan räcker några timmar. Malin läste en bok, jag halvsov, Ronnie fotade genom det smutsiga fönstret, Jakob satt med näsan upptryckt mot rutan och beundrade de Österrikiska vyerna som for förbi.
Framme i vackra Salzburg var vi alla turister, skönt att känna att jag inte borde veta mera än de andra. Jag hade ju aldrig varit i Salzburg förut. Vi fick upptäcka staden tillsammans. Alla (utom Malin förstås ;) fick ta kartan i handen. Vi turistade till det riktigt rejält med att ta linbanan upp till Hohensalzburg, en fästning högt upp på en kulle med panoramautsikt över hela Salzburg regionen.
Fredagen började med gemensam frukost eftersom Malin och Ronnies hotellfrukost kostade skjortan och femti. Vi tog en kaffe på stan och sökte sedan efter en frisörssalong för att putsa till frisyrerna på herrarna i sällskapet. Detta krävde aningen fler steg än undertecknad hade tänkt sig eftersom jag inte hittade den specifika frisören jag hade i tankarna. Så vi fick pausa med en bit mat och välförtjänta sittplatser. Med nya krafter hittade vi en billig frisör som inte var upptagen. Jakob och Ronnie blev så fina i håret. Jag är ju förstås lite "harmad" över att Jake åkte hem dagen därpå. Jag kan tänka mig att frisyren inte riktigt är den samma när jag ser honom nästa gång. Vi avslutade sista kvällen med kortspel och tortillas.
Klockan tjöt kl. 0500 och vi masade oss upp för att äta frukost och packa. Vi hann ordentligt i tid till spårvagn,buss och flyg men det var något konstigt med våra magar. Jakob mådde alldeles dåligt och kastade till och med upp på flygplatsen. Stackarn, jag tyckte så synd om honom! Ett lite ledsamt slut på resan.
Jag hann inte riktigt säga ett ordentligt hejdå p.g.a. omständigheterna, men det kanske var bäst så. Väl inne i bussen brast allt och jag stortjöt e två minuter och kände tomhet.
Tur att jag har vänner här som fick mig att tänka på annat under dagen. Men när jag blev tvungen att somna ensam på kvällen sköljde en mängd känslor över mig och jag skulle ha behövt någon att krama.
Den överlägset bästa veckan i Österrike flög fram i racerfart och nu hoppas jag att de resterande sju veckorna innan jullovet gör på liknande sätt.
Jag älskar dessa människor, de får mig att skratta hysteriskt, får mig att känna mig omtyckt och värdefull. I deras frånvaro känner jag en enorm saknad.
 |
Salzburg
Den friska alpluften var idealisk för Jakobs hårtillväxt
söndag 31 oktober 2010
Halloween...
...är exakt så roligt som det ser ut.
Inte nån tradition vi behöver göra större i Finland.
Min vän
Min kusin H är en riktig glädjespridare! Jag tycker så mycket om henne och saknar henne så ofta. hon är som en stora syster för mig. Jag blev på strålande humör när jag fick skypa med henne en stund.
Tänk att jag är omgiven av sådana underbara människor!
Nu ser jag ännu mera fram emot att komma hem till jul!
Tänk att jag är omgiven av sådana underbara människor!
Nu ser jag ännu mera fram emot att komma hem till jul!
Födelsedag
Idag är det Carolines födelsedag och vi påbörjade firandet kl. 08.00 med kaffe på säng.Kalaset fortsätter. Den nyinköpta ugnen skall invigas med pajbak och det står kryddig kyckling och couscous på menün.
Jag skall skriva om min underbara vecka med mina favoriter så fort jag får någon ordning på alla bilder och när det inte smärtar så att tänka på dem. Oj vad jag tycker om dessa människor!
Jag skall även berätta om min uppbyggande resa till Budapest och Wien med underbara Malin. Oj vad jag saknar dig!
Här lite bilder från veckoslutets utflykt till Gmunden. Skönt att få vandra och prata när man har mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Men nog var det svårt att somna på min egen arm igår.
Jag skall skriva om min underbara vecka med mina favoriter så fort jag får någon ordning på alla bilder och när det inte smärtar så att tänka på dem. Oj vad jag tycker om dessa människor!
Jag skall även berätta om min uppbyggande resa till Budapest och Wien med underbara Malin. Oj vad jag saknar dig!
Här lite bilder från veckoslutets utflykt till Gmunden. Skönt att få vandra och prata när man har mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Men nog var det svårt att somna på min egen arm igår.
Dimslott i Gmunden
Solstrålar sipprar fram
Upp mot solen
Molntäcket över Gmunden
lördag 30 oktober 2010
Han
Nu är saknaden efter Honom enorm! Jag vill inte somna ensam...
Hur kan en person beröra mig som han?
Det känns så tomt ikväll.
Ledsen och ensam.
Hur kan en person beröra mig som han?
Det känns så tomt ikväll.
Ledsen och ensam.
onsdag 20 oktober 2010
Budapest here we come!
Jag åker till Budapest imorgonbitti. Jag skall njuta av min sticksöm och "min" bok i tåget som tar nästan 5h. Väl framme får jag krama om underbara Malin! Vi skall surfa soffa första natten och sedan blir det hostel för hela slanten. Hoppas vi hittar fram till alla ställen.
Vi har packat med oss våra bikinis, för de Ungerska baden och klär oss som vanligt i gott humör. Vad skulle kunna förstöra denna långhelg?!
På söndag skall jag skynda mig hem till Linz igen för att möta ett mycket efterlängtat besök vid flygfältet. Lyckan är total!
Men, ett äventyr i taget. Hundra pussorna vor er från Ungern!
Vi har packat med oss våra bikinis, för de Ungerska baden och klär oss som vanligt i gott humör. Vad skulle kunna förstöra denna långhelg?!
På söndag skall jag skynda mig hem till Linz igen för att möta ett mycket efterlängtat besök vid flygfältet. Lyckan är total!
Men, ett äventyr i taget. Hundra pussorna vor er från Ungern!
måndag 18 oktober 2010
söndag 17 oktober 2010
Mauthausen - koncentrationsläger
Med näsan mot muren måste alla nya fångar stå i timmar, ibland dagar och vänta. Ibland får de en sköljning med kallt vatten över sig, förstås bara om det är vinter. Ingen vet vad som skall hända, där står de bara och väntar i skräck.
Med tårar i ögonen och en stor klump i magen tittade jag på kaklen i det rum där 200 000 människor blivit rakade över hela kroppen.
Klumpen i magen vred sig rejält när jag tittade vidare in i duschutrymmet där alla människor trångt, trångt blev duschade med chockduschar av iskallt och kokhett vatten. Guiden visar var SS-soldaterna stod med sina piskor ifall någon ryggade tillbaka av vattnet.
I inskrivningsbaracken förlorar alla sina namn, nu är de alla bara nummer och ett märke på bröstet som visar vilka defekter de har, det ena är värre än det andra. Judar har en extra triangel, de är ju ytterst värdelösa. Allt tas ifrån dem, all deras värdighet, allt som är mänskligt.
De korta nätterna på 5 timmar piggas upp av öppna fönster hela vintern och stängda hela sommaren. De ca. 80 cm breda sängarna där tre personer, som inte har fått duscha på en månad, samsas om utrymmet bjuder heller inte in till någon god natts sömn.
Kl. 05.00 måste dagens stora val göras. Inom ramen av 20 minuter skall sängen göras i ordning, detta är förstås obligatoriskt. Besöka den 8 personers stora toaletten, för alla 150 personer som bor i samma rum, samt äta i baracken 500 meter bort, kanske det enda målet mat för dagen. Man behöver inte vara speciellt matematiskt begåvad för att räkna ut att ingen hinner göra allt detta på 20 minuter.
Vad skulle du välja bort?
Människor dör som flugor nere i stenbrottet. 180 cm långa män på 45-50 kg bär stenar tunga som de själva uppför sluttningen. Hjälper du en fallen kamrat som bönar om din hjälp under en tung sten blir du piskad eller till och med skjuten. Tar du en för liten sten går du samma öde till mötes.
Ingen människa ges en mänsklig chans. De begränsas omänskligt. Grundläggande behov är förbjudna att fylla. Människor dör av utmattning, av grymhet.
Efter den 12 timmars långa arbetsdagen går människorna tillbaka till sina baracker. Förbi bordellbaracken där kvinnor våldtas på löpande band, förbi de högelektriska stängsel där man inte kan undgå dödsskjutningarna.
Avrättningskällaren, där metallgalgar ännu hänger kvar, gav mig rysningar. Här hade man även ett hörn för nackskott. I gaskammaren där man spred högkoncentrerat insektsgift dog en människa inom 15 minuter. Ett likrum med två rännor skiljer gaskammaren och kremeringsrummet åt.
Kalla kårar gick längs min ryggrad när vi tysta gick i dessa utrymmen. Hur kan en människa tro att hon har rätt att bestämma över en annan människas liv och död?!
Mauthausen var Österrikes största koncentrationsläger och hit kom ca. 200 000 människor mellan 1938 och 1945. Överlevde gjorde ca. 50 % av dem. Många hundratals rymningsförsök gjordes, men av dessa lyckades endast 16 stycken ta sig levande ifrån koncentrationslägret.
Grymhet, vanmakt, förödmjukelse, total avsaknad av mänskligt medlidande.
Jag som alltid har fått så mycket kärlek, behandlats med respekt, inte upplevt krig och vansinne, förstår bara en liten del av denna skräckperiod. Jag litar på att någon skall se min nöd, mitt lidande.
Med tårar i ögonen och en stor klump i magen tittade jag på kaklen i det rum där 200 000 människor blivit rakade över hela kroppen.
Klumpen i magen vred sig rejält när jag tittade vidare in i duschutrymmet där alla människor trångt, trångt blev duschade med chockduschar av iskallt och kokhett vatten. Guiden visar var SS-soldaterna stod med sina piskor ifall någon ryggade tillbaka av vattnet.
I inskrivningsbaracken förlorar alla sina namn, nu är de alla bara nummer och ett märke på bröstet som visar vilka defekter de har, det ena är värre än det andra. Judar har en extra triangel, de är ju ytterst värdelösa. Allt tas ifrån dem, all deras värdighet, allt som är mänskligt.
De korta nätterna på 5 timmar piggas upp av öppna fönster hela vintern och stängda hela sommaren. De ca. 80 cm breda sängarna där tre personer, som inte har fått duscha på en månad, samsas om utrymmet bjuder heller inte in till någon god natts sömn.
Kl. 05.00 måste dagens stora val göras. Inom ramen av 20 minuter skall sängen göras i ordning, detta är förstås obligatoriskt. Besöka den 8 personers stora toaletten, för alla 150 personer som bor i samma rum, samt äta i baracken 500 meter bort, kanske det enda målet mat för dagen. Man behöver inte vara speciellt matematiskt begåvad för att räkna ut att ingen hinner göra allt detta på 20 minuter.
Vad skulle du välja bort?
Människor dör som flugor nere i stenbrottet. 180 cm långa män på 45-50 kg bär stenar tunga som de själva uppför sluttningen. Hjälper du en fallen kamrat som bönar om din hjälp under en tung sten blir du piskad eller till och med skjuten. Tar du en för liten sten går du samma öde till mötes.
Ingen människa ges en mänsklig chans. De begränsas omänskligt. Grundläggande behov är förbjudna att fylla. Människor dör av utmattning, av grymhet.
Efter den 12 timmars långa arbetsdagen går människorna tillbaka till sina baracker. Förbi bordellbaracken där kvinnor våldtas på löpande band, förbi de högelektriska stängsel där man inte kan undgå dödsskjutningarna.
Avrättningskällaren, där metallgalgar ännu hänger kvar, gav mig rysningar. Här hade man även ett hörn för nackskott. I gaskammaren där man spred högkoncentrerat insektsgift dog en människa inom 15 minuter. Ett likrum med två rännor skiljer gaskammaren och kremeringsrummet åt.
Kalla kårar gick längs min ryggrad när vi tysta gick i dessa utrymmen. Hur kan en människa tro att hon har rätt att bestämma över en annan människas liv och död?!
Mauthausen var Österrikes största koncentrationsläger och hit kom ca. 200 000 människor mellan 1938 och 1945. Överlevde gjorde ca. 50 % av dem. Många hundratals rymningsförsök gjordes, men av dessa lyckades endast 16 stycken ta sig levande ifrån koncentrationslägret.
Grymhet, vanmakt, förödmjukelse, total avsaknad av mänskligt medlidande.
Jag som alltid har fått så mycket kärlek, behandlats med respekt, inte upplevt krig och vansinne, förstår bara en liten del av denna skräckperiod. Jag litar på att någon skall se min nöd, mitt lidande.
onsdag 13 oktober 2010
Turkiskt os
Man kunde tro att jag stått och friterat mat i två dygn när man luktar på mina kläder. Jag och Caroline stod och kokade våra soppor när det plötsligt blev turkisk invasion i köket. De gör alltid mat som ser jättegod ut, men ALLT friteras. Hela mitt rum luktar friterade potatisar, man kunde tro att jag jobbar på Korv Görans.
Det är roligt att komma till ett ställe där andra inte känner en. Speciellt roligt är det när man vet att de lärare man har inte kommer att kunna påverka dina studier avsevärt mycket. Jag har utvecklats mycket på bara några lektioner. Jag står på mig. Jag säger min åsikt och försvarar den när någon säger emot. Jag tror att detta är väldigt lärorikt för mig. Här spelar det inte så stor roll om lärarna gillar mig eller inte. Jag är inte otrevlig på något sätt men jag håller heller inte så ofta tillbaka ifall jag är av annan åsikt än någon annan. Hemma är jag ofta lite försiktig och vågar inte alltid säga emot även om jag känner att jag borde påverka. Idag fick jag till och med beröm för mina idéer.
Annars var jag och spelade volleyboll med Aneta i måndags. Det var så roligt och ledaren berömde oss väldigt mycket och sa att vi skall komma med varje vecka, de behöver duktiga flickor. Vi flög nästan hela vägen hem.
Jag älskar även mina bildkonststudier. Det är min grej att sitta tyst och bara måla, rita, fixa. Och det är extra roligt att höra att man är begåvad. Jag trivs här.
Det är roligt att komma till ett ställe där andra inte känner en. Speciellt roligt är det när man vet att de lärare man har inte kommer att kunna påverka dina studier avsevärt mycket. Jag har utvecklats mycket på bara några lektioner. Jag står på mig. Jag säger min åsikt och försvarar den när någon säger emot. Jag tror att detta är väldigt lärorikt för mig. Här spelar det inte så stor roll om lärarna gillar mig eller inte. Jag är inte otrevlig på något sätt men jag håller heller inte så ofta tillbaka ifall jag är av annan åsikt än någon annan. Hemma är jag ofta lite försiktig och vågar inte alltid säga emot även om jag känner att jag borde påverka. Idag fick jag till och med beröm för mina idéer.
Annars var jag och spelade volleyboll med Aneta i måndags. Det var så roligt och ledaren berömde oss väldigt mycket och sa att vi skall komma med varje vecka, de behöver duktiga flickor. Vi flög nästan hela vägen hem.
Jag älskar även mina bildkonststudier. Det är min grej att sitta tyst och bara måla, rita, fixa. Och det är extra roligt att höra att man är begåvad. Jag trivs här.
måndag 11 oktober 2010
Jag är världens lyckligaste människa!
Inget kan förstöra denna dag som jag påbörjade i strålande solsken, pigg och lycklig, en timme innan klockan skulle ringa. Jag är så glad för allt och alla jag saknar och så glad för mitt lilla äventyr här i Österrike.
Jag har det så bra!
Jag har det så bra!
söndag 10 oktober 2010
lördag 9 oktober 2010
Spital am Pyhrn
Det har varit en intressant kurs i Outdoor teaching i de nordliga Alperna. Fredagen spenderades i teorins tecken men idag stag vi upp tidigt och vräkte i oss frukost för att orka på vandringen i bergen. Kl. 09.30 startade äventyret och kl. 15 var vi klara. vi såg en massa fint men skulle jag ha fått bestämma skulle alla slöfockar till bossbindare ha fått stanna hemma så att vi som verkligen ville vandra skulle ha fått göra detta i lite raskare takt. Vi gick mycket men det var nog med släpande ben. Så när vi kom hem drog på på oss länkkikläderna och drog iväg på jogging, det var otroligt skönt och vi hittade ännu en vacker runda. Resten av kvällen skall jag dedikera till min sticksöm. Jag har börjat sticka vantar inför kommande kalla vindar.
tisdag 5 oktober 2010
Lektion nr. 1
Jag gick med stadiga steg, men med stora vilda fjärilar i magen, uppför trappan till min första lektion på PH. Malerei var den kurs jag nu skulle börja, helt ensam med Österrikarna. Jag blev väl mottagen och alla verkade glada att ha mig med i gruppen. Det var en väl sammansvetsad grupp där alla skämtade och skrattade hela tiden. Men jag kände mig välkommen. Den första övningen är över och jag förstod till och med några meningar av den svårbegripliga Österrikiskan. NÖJD!
Nästa vecka skall vi tillverka våra egna målarfärger av ägg och Cottonchese, med naturpigment. This is so my type of course!
Ikväll har vi bjudit tjecker och tyskar på köttbullar och potatis. Det var en hit.
Gonatt alla ni som jag saknar så nu när jag skall sova. <3
Nästa vecka skall vi tillverka våra egna målarfärger av ägg och Cottonchese, med naturpigment. This is so my type of course!
Ikväll har vi bjudit tjecker och tyskar på köttbullar och potatis. Det var en hit.
Gonatt alla ni som jag saknar så nu när jag skall sova. <3
Uppehåll
Jag är lite dålig på att uppdatera för tillfället eftersom jag har celebert besök. Det har hänt massor i helgen och jag ska skriva så fort jag får lite tid. Just nu njuter jag bara av sällskapet.
Idag är det min första riktiga skoldag, med min första lektion på tyska. På schemat står; Malerei.
Idag är det min första riktiga skoldag, med min första lektion på tyska. På schemat står; Malerei.
Vi njuter av våra Wienerschnitzlar
fredag 1 oktober 2010
The blue Danube
Detta har varit en avslappnad, rolig och händelserik dag helt utan stress. Fixade tillsammans med Caroline Vorteilskarte till tågen. Och bokade inför morgondagen en gruppbiljett för oss två till Wien. Anno har anlänt till Wien ikväll och det skall bli helt underbart att träffa henne. Vi skall tillbringa helgen i Wien och sedan är Anno här ända tills onsdag. Lovely!
Klockan 4 hade rektor på vår skola ordnat ett surprise-event för oss och ett gäng lärare. Det var en båtutflykt på Donau! Där fick vi dricka och tilltugg och pratade med en massa trevliga lärare. Mysigt var det. Jag fick veta mera om snowboard kursen där man får ta snowboard teacher sertificate, och nu e jag alldeles uppspelt.
När vi gick hem efter den fyra timmars långa utfärden räddade jag, med mitt eget liv som insats, en killes skateboard från att bli bara flis och splitter. Livin´ on the edge!
Klockan 4 hade rektor på vår skola ordnat ett surprise-event för oss och ett gäng lärare. Det var en båtutflykt på Donau! Där fick vi dricka och tilltugg och pratade med en massa trevliga lärare. Mysigt var det. Jag fick veta mera om snowboard kursen där man får ta snowboard teacher sertificate, och nu e jag alldeles uppspelt.
När vi gick hem efter den fyra timmars långa utfärden räddade jag, med mitt eget liv som insats, en killes skateboard från att bli bara flis och splitter. Livin´ on the edge!
En bro, en skateboard
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)