Jag är glad, ja, jag är lycklig!
Jag känner mig alldeles lugn förutom pirret av att vara glad som kryper på mig hela tiden.
Jag känner mig fridfull. Jag älskar livet.
På Hummelholmen kan man inte vara nere. Jag verkligen älskar det stället och alla människor där.
Jag känner mig hel och gläds över att få vara en del av allt det stora.
Sommaren kan inte bli något annat än bra. Åh vad glad jag är!
Jag kan inte annat än förundras över hur jag mitt i all denna glädje och känsla av självständighet ändå saknar honom. Men det är inte längre en panikkänsla. Jag känner mig harmonisk men saknar honom. Det känns som en saknad på ett vackert sätt. Jag vill verkligen att han skall ha det på bästa sätt. Ifall det är utan mig så måste det vara så. Det är bara en sådan stor förlust för mig.
jag blir glad av att läsa att du är glad, du är inte en person som ska behöva vara ledsen! <3 man förstår sig inte alltid på livet, men jag tror ändå att det ordnar sig till det bästa, det måste ju finnas nån som ser oss och som hjälper oss eller hur? Älskar dej sis, keep up the good work, du förtjänar att vara lycklig och glad! <3
SvaraRadera