Mamma och Pappa

De är de mest fantastiska människorna jag känner. Vi har haft det så roligt och trevligt hela helgen. Skönt att ha dem för mig själv en liten stund också. Jag sov till och med en natt på deras hotell när jag inte orkade masa mig hem. Vi tryckte ihop sängarna och jag fick sova i mitten som förr på den gamla goda tiden.

Lördagen började på ett ypperligt sätt med hotellfrukost som var utomordentligt god. Sedan spenderades resten av dagen i Hufvudstaden Wien. Där log solen mot oss men det blåste nästan upp till storm mot eftermiddagen. Vi gick runt och småshoppade (jag köpte ingenting på hela vistelsen) och mamma hittade den skidjacka hon letat efter. Ett cafébesök hann vi med innan shoppingen fortsatte. Så äntligen till huvudmålet med dagens resa; Wienerschnitzel på restaurangen Fieglmüller. Kocken lämnade som vanligt ingen besviken. Schnitzeln var till min stora lättnade en riktig höjdare även i min faders kräsna gom. På väg tillbaka till tågstationen vek mamma in i en liten konfektbutik och fixade smått och gott till den två timmar långa hemfärden. Alla nöjda med dagen.

Hotellfrukosten var ett sådant vinnande koncept att vi även på söndag laddade batterierna där. Denna dag stod slalom i Dachstein på schemat. Efter att vi blivit lurade av en busschaufför att byta buss för att hamna på helt fel ställe, tog vi gratistaxi tillbaka till busshållplatsen där vi igen hoppade på rätt buss. Denna gång kom vi fram till rätt ställe och kunde hyra skidor och snowboard. I 15-20 graders värme och total avsaknad av vind njöt vi för fulla muggar i backarna. Höjdpunkten var absolut "tvåans kaffi" på den soliga terrassen vid en av de många mysiga Alprestaurangerna. Här satt vi och njöt så pass länge att klockan hann bli både tre och halv fyra innan vi åkte den sista biten ner till foten av berget. Jag och mamma utmanade inte ödet i den sista mördar-etappen och liftskötaren svalde alldeles förträffligt bra min historia om sjukt knä. "Ist es Kaputt?" Klart att ni får sitta på ner med liften! Med skidorna i famnen njöt vi således av de sista storslagna vyerna ifrån liften. Pappa ville dock bevisa sig duktig och tog sig ner för egen maskin. Han medgav dock att det hade tärt på krafterna i benen. Utan krångligheter kom vi oss hem till hotellet där vi alla värmde oss med varsin dusch och sedan stupade rätt ner i sängen.

Nästa morgon dök vi vår vana trogen upp vid hotellets frukosttillställning. Vid det här laget visste vi ju vad allting gick för och kunde nu fylla magarna endast med beprövade, goda saker. Det blev dock lite för mycket av det goda för mig så förmiddagen kändes magen aningen stinn. Ännu vid lunchtid var jag lagom mätt efter frukosten. Denna dag gick vi runt och utforskade staden jag bor i. Vi kollade in de två stora sportbutikernas utbud och strö-shoppade lite här och var. Vi åt lunch och handlade i de Österrikiska matbutikerna. Man måste ju ha något typiskt att ta med sig hem, Mitbringschen"". Gubbarna på mammas arbete kommer att få sätta tänderna i Mozartkulor och hemma kommer man kunna njuta av Österrikiskt bröd, jordnötschips, olika ostar och lite vin. När vi kom hem till mitt rum var vi alla så trötta och febern hade huggit tag i mig. Vi hade tänkt vandra upp till Pöstlingberg för att njuta av utsikten över staden men det fick lämna.

Dessutom hade jag och Caroline fått dåliga nyheter angående vårt flyg till Thailand på torsdag. Eftersom vi skulle mellanlanda i oroliga Kairo är vårt flyg inställt! Vi rungde runt och skickade otaliga mail hit och dit för att få någon rätsida med det hela. Vi hade blivit erbjudna ett flyg några dagar senare men då skulle ju vår resa bli så kort. Detta tänkte vi inte gå med på och krävde en två veckors semester. Jag visste ju inte inte om jag kunde skicka hem alla kläder jag hade tänkt med mamma och pappa ifall jag nu skulle bli tvungen att sitta av mina sista tre veckor i Österrike istället för Thailand. Här gör man ju inte speciellt mycket med tre par shorts och en sommarklänning även om det doftar vår i luften! Något svar på våra frågor fick vi inte förän i morse. Det var dock med lätta, nästan dansanta steg Caroline kom in i mitt rum medan jag ännu låg och sov. Vi hade nämligen fått ett nytt flyg på torsdag med Turkish airlines via Istanbul istället. Glädjen var stor och jag ville inte sova mera. Vi har handlat det sista inför resan och nu återstår bara att packa bort alla mina saker ur rummet som jag flyttar ut ur imorgon.

Mamma och Pappa kramade jag hejdå kl. 03.45 när de åkte iväg i taxin till flygfältet. Det hade hänt så mycket under kvällen så allt kändes lite huller om buller. De hade just anlänt och nu har de redan åkt iväg. Jag har ju som tur var mycket att tänka på idag och jag får ju träffa dem om tre-fyra veckor igen.
Hela helgen har vi fått njuta av underbart väder och det är jag så tacksam för.
En av de bästa veckosluten på mycket länge tillsammans med världens underbaraste pappa och mamma!