Efter skolan kockade jag Jambalaya till oss två.
När vi satt och åt föll skymningen utanför fönstret.
Postlingberg såg väldigt vacker ut, upplyst i mörkret.
Med vetskapen om +10 graders värme i bakhuvudet bestämde vi oss för att bege oss upp dit trots det redan var ganska sent.
Snabbt och lustigt packade vi på oss lite kläder och påbörjade vår vandring.
Vi hann inte många meter innan vi hittade en ny telefon liggande på trottoaren.
Vi ringde Papi, men inget svar. När vi ringde Sister blev vi deligerade till Parkbad där telefonägaren skulle befinna sig. Som goda medmänniskor gick vi dit med telefonen och lämnade den i kassan.
Dagens goda gärning, check!
Så gick vi upp på berget. Det var nästan lite magiskt. Det blev bara vackrare och vackrare ju längre upp vi kom. Utsikten över Linz i nattbeklädnad var smått häpnadsväckande. Det doftade vår i luften och jag kände ett lyckorus.
Väl uppe överraskade Caroline med "stärkung" i form av lite rödvin. Vi smuttade lite från hennes mugg medan vi blickade ut över staden. Sedan följde en fotosession som heter duga.
Vi hade så roligt och efter 700 försvunna kcal och 2½h var vi nere i staden igen.
Jag har inte skrattat så hjärtligt här i Österrike förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar