...men nog är det ju skönt hemma i sängen.
Här sitter jag nu igen, på flygfältet i Helsingfors. Här skall jag sitta (hålla mig vaken) i 11 timmar.
Till min hjälp har jag datorn, 7st filmer, spotify, gratis WiFi och varma kläder.
Mamma har gjort en helt underbart god sallad som jag redan har ätit upp halva av samt morotsstänger och kålbitar. Hon är så fin min mamma!
Det är med delade känslor jag åker iväg även denna gång.
Jag tycker ändå att det känns lättare nu än sist.
Jag vet att jag kommer hem så snart så snart. Jag har ju fått en dos av de flesta jag tycker om nu och klarar mig en liten stund framöver. Men nog är det ändå alltid ledsamt att säga hejdå. Fast hur jag anstränger mig trycker sig ändå alltid en tår fram i ögonvrån. Jag har sagt det förr men säger det igen. Jag känner att jag har dragit den högsta vinsten i livets lotteri. Ni gör mitt liv så underbart att leva!
Jag har gjort så mycket roligt under jullovet. Och jag har framför allt njutit kopiöst (fansigt ord) mycket!
Nu skall jag skriva om min älskling.
Jag saknar doften av honom.
Jag saknar att krama om honom och pilla i hans hår.
Ingen annan är så underbar, vacker (Jack, manlig), mysig och ärlig.
Han krånglar inte till saker i onödan. Han är så enkel att ha att göras med.
Ingen håller om mig som han.
Du gör mitt liv så vackert Jakob.
Jag saknar dig och längtar efter att flytta hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar