Funderingar i tunnelbanan

Jag tror att det skulle vara på ett visst sätt att bo i Stockholm. Det skulle vara på ett helt annat sätt att bo i New York. Att bo i Kina skulle ju nog vara helt annorlunda, lika som Linz. Det skulle ju vara ett helt annat liv att bo på dessa ställen.
Men i tunnelbanan idag kom jag fram till att vart jag än skulle flytta skulle jag aldrig leva det liv som jag tänkt mig att man lever i dessa städer eller länder. Jag skulle inte känna så som jag tänker mig att en Stockholmare känner. Jag skulle inte uppleva städerna på det sätt jag förväntat mig. Vart jag än flyttar har jag mig själv med och detta förändrar allt. Allt jag är, känner, tror och tänker följer alltid med och blandar upp allt annat. En främmande stad är inte lika spännande när jag själv är med. Jag vet ju så mycket om mig själv redan. Allt vardagligt är även här väldigt vardagligt och känns lika som hemma. Man måste ibland knipa sig själv för att påminna sig om att man är långt hemifrån och lever ett annat liv. Jag glömmer det ibland och känner mig väldigt vardaglig.

Tillika som detta är lite tråkigt och gör alla ställen i världen mera bekanta och mindre spännande så är det ju skönt att alltid ha med sig en trygg punkt, mig själv.

Inatt sover jag i lakan, vilken lyx!

Vardag i vackra Linz